Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men; «se här, min gosse, skall du fä ett äple; nu kommer du
nog ihftg mig.»
«Ett äple! Pelle fick ett äple!» ljöd det genom hela
mängden af barn, som befunno sig i hopen, och oemotståndligt
skyndade de mot kyrkogårdsgrinden för att få 6in del. Riktigt nog
hade grefven, då han kom dit, hela barnskaran före sig, och det
blef ett bugande och ett nigande utan all ända. Gubben smålog:
«Jag kan förstå, att ni också vill ha äplen, ja, barn, det skolen
J få, när vi gå ur kyrkan, så långt det räcker; det är det sista
af min vinterfrukt.»
«Gud välsigne nådig grefven!» ropade barnen. «Gu’signe
grefven!» mumlade föräldrarne, som funno sig smickrade af, att han
visade deras barn så mycken godhet. Och ändtligen kom gubben
in i templet och satte sig i sin bänk, och när han lutade sitt
hvita hufvud ner och bad, tystnade, som genom ett trollord, sorlet
i kyrkan, och de, som ej hunnit i sina bänkar, stannade som
fastlåsta. «Grefven ber! tyst! tyst i kyrkan!»
Midt emot grefvens bänk var en höghvälfd gallerport, som
ledde in till Giessenska grafkoret. Der stod en stor, förgylld och
målad kopparkista midt deruti, omgifven med fanor och sköldar;
der hvilade Gerlach von Giessen, den grefliga slägtens anherre.
I hvalfvet nedinunder hvilade alla hans efterkommande i grafvens
mörker; men deruppe hängde deras slägttaflor, målade i bjerta
far-gor, och bredvid dem värjor, pistoler och några trummor och
pukor, som en eller annan eröfrat i de fordna krigen; men allt var
uppsatt der utan all kronologisk ordning, och ingen visste af hvem
eller hvar dessa troféer blifvit eröfrade. De voro stumma,
obegripliga vittnen om fordna uppoffringar, om ett mod, som
slocknat, af en fosterlandskärlek, som föråldrats.’
Den gamle grefvens öga hvilade ofta tankfullt på detta
graf-hvalf, hvars många minnen svagt belystes af den dager, som föll
genom gallerporten och från ett litet måladt rundfönster nära
hvalfvet. Längst fram, just under detta fönster, var en nisch i muren,
omgifven af de flesta fanorna och standarerna, och i nischen stod
ett fullständigt harnesk, som Gerlach von Giessen fått till skänks
af en tysk furste, den tiden Sveriges adel regerade de tyska fur
starne och med sina svärd afvägde deras rättigheter, deras frid och
säkerhet. Om detta harnesk hade man en saga i slägten, dea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
