Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet som man kan det, när jernet den ena gången blir n5dsatt
och den andra mjukt, oaktadt insatsen och behandlingen i öfrigt
varit lika. Så händer, att tvenne bröder, med samma barnalynne,
uppfostrade tillsammans i samma hem, i samma skola, lifvade af
en lika hufvudidé, dock skilja sig som natt och dag och gå
diametralt motsatta banor.
I en aflägsen provins, nära utmed sjön, som der formerade
en djup vik, låg ett litet ställe, som hette och ännu heter Moviken.
Der bodde fordom en gammal kaptenska Ridderkors med sina två
söner, Gustaf och Rutger, ett par tvillingbröder. Kaptenskan var
syster till grefve Gotthard von Giessen, som innehade Torps
fideikommiss i Lönnerås socken, och om hvilken vi i förra kapitlet
talat. Den gamle grefven lefde ogift och det var således temligen
gifvet, att egendomen vid hans död skulle tillfalla den äldste af
kapten Ridderkors’ efterlemnade söner, och denne hette Gustaf; ty
han var verkligen några minuter äldre än Rutger, som således, i
egenskap af yngst, ej skulle erhålla något af hela godset, utan i
fattigdom draga sig fram i verlden. Denna tanke om ett stort
arf och om fattigdom skilj de de begge bröderna från barndomen;
ty Rutger måtte tänka huru han ville, så förmådde han aldrig
utfundera rättvisan af att den ene brödren skulle få allt och den
andre intet; hvaremot Gustaf fann det mycket klart, att den
förstfödde egde förmånsrätt. De begge gossarne växte upp
tillsammans; men deras lynnen, fastän af naturen lika, växte åt hvar sitt
håll, på samma sätt som man ser tvenne unga björkar, hvilkas
rötter äro sammanflätade, med sina kronor skilja sig -från
hvarandra. Gustaf, «den lycklige», som brödren kallade honom, hade
i perspektiv sitt stora arf och ansåg derföre allt arbete onödigt;
han blef en glad, oförarglig, godhjertad yngling, som saknade
karakter derföre, att han ej ansett det nödigt att bilda sig någon.
Rutger deremot arbetade oupphörligt; han behöfde det, och hans
lynne antog en hårdhet, som ej var honom naturlig, men som
tillskapades af hans ställning. Så hade de begge vuxit upp till
yng-lingar, tvenne sköna ynglingar, och gingo in som officerare vid
samma regemente. Det var svårt att särskilja de begge bröderne,
då de begge voro klädda i sina nätta uniformer; men en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
