Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marksam betraktare fann dock, att fastän de yttre dragen voro
förvånande lika, så var sjelfva själsuttrycket helt olika. I Gustafs
blick såg man detta vårdslösa förakt, som så ofta stämplar dem,
som utan försky lian och värdighet vunnit mycket, om icke allt;
denna blick, som så ouppmärksamt halkar öfver menniskorna och
tingen, liksom ingenting funne9, som förtjenade att älskas,
beundras eller fruktas. Hos Rutger åter låg ögat djupare, blicken var
tankfull, ofta liksom glödande af en varm känsla, ofta åter stum
och betydelselös, men aldrig kringirrande, utan alltid djup,
stickande, men tillika tilldragande. Eutger var hvad man kallar en
själfull, intressant yngling; Gustaf deremot en glad, och, just
genom den vårdslöshet, med hvilken han betraktade raenskligheten,
en person, som hade alla, eller, om man så vill, ingen till vän,
men som mängden ansåg för «en förbannadt hygglig pojke». De
begge bröderne hade således inom regementet sina egna kotterier
af vänner, och Gustaf hade naturligtvis det största antalet; ty
litet hvar passar till dussin-vän, men ganska få till vän af en viss
karakter. Vanligen är det likheten i läge, som skapar vännerna,
och Eutgers få vänner voro således alla fattiga gossar, liksom han
sjelf; men dock var det på långt när ej alla de, som ej egde
något, som slöto sig till hans parti; ty mängden af desse har en viss
aktning, att ej säga vördnad, för den, som är rik, eller som skall
bli det, och slutar sig således till den, som möjligen i framtiden
kan vara dem nyttig. De rike åter utgöra, en gång för alla, en
särskild kast, som ej kan begripa, huru det går till att ej ega
något, och som, huru orimligt det än låter, omöjligen kan få i sitt
hufvud, att ej brist på t. ex. ett stort arf är ett slags personligt
fel hos den, det brister, eller som fordrar, att en fattig sate, genom
flit och omtanka, i hast skall blifva lika rik, som de voro i vaggan.
Gustaf och Eutger hade af sin morbror, grefve von Giessen, en
viss årlig penning, lika stor åt dem hvardera, och de voro således,
for ögonblicket, lika rika; men Gustaf egde hoppet, framtiden, och
det är mer än hela rikedomen.
Eutger var strängt sparsam och arbetsam; hela hans befäl
måste erkänna, att han egde många företräden framför sin bror;
men likväl var man strängare, noggrannare och mera kinkig mot
honom än mot denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
