Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid Aurora stod i förgrunden, som den lifgifvande anden i hans
drömmar; han hoppades till och med, och hoppet hos en yngling
är mer än vissheten.
Längst borta i mynningen af viken låg en liten björkbeväxt
holme; det hade fordom varit en boning derborta; raan sade till
och med att en gammal trädgårdsmästare bott der, hvarest de stora
knutstenarne lågo och der en koja hade stått; men enda beviset
för denna söga var, att utmed den grusade bostaden en liten skog
af präktiga nära sekelgamla körsbärsträd reste upp sina lummiga
kronor mot himlen. Holmen tillhörde Moviken, och vid
körsbärs-tiden brukade kaptenskan inbjuda sina grannar och vänner till ett
så kalladt körsbärskalas på den vackra holmen, och den dagen såg
man en mängd båtar och ökstockar skjuta ut från strandbräddarne
och med raska årtag skynda mot den gemensamma föreningspunkten.
Det var just vid denna tidpunkt ett år, då de begge
brö-derne voro hemma och ställde hvar sin båt i ordning, för att
af-hemta dem af gästerna, som man ville visa den största artigheten.
Gustaf lät måla och pryda sin båt med ett vackert suntält och
äfven Eutger stofferade ut sin, så godt han kunde; ty der skulle
Aurora och hennes föräldrar sitta.
Eutger hade redan längesedan bedt Aurora att ro hos honom
i hans båt, men Gustaf hade framställt samma bön, och hon kunde
ej bestämma sig, utan öfverlemnade leende den vigtiga saken åt
sina föräldrar.
«Jag tror min själ, Eutger, att du är kär i Aurora Stensson!»
sade Gustaf om morgonen den stora dagen, då de voro nere vid
båtarne, som lågo gungande vid strandbryggan; «åh ja, flickan ser
bra ut, och när föräldrarne dö så får hon också litet, så att det
ej är så dumt uträkna dt.»
ffUträknadt!» sade Eutger, «jag har ingenting uträknadt.»
«Åh ja, Gudbevars, blif icke ond, lille Eutger; jag menar ej
så illa, som att du skulle tänka på din utkomst. När en
underlöjtnant har råd att pryda sin slup så, synes det väl att han ej
bekymrar sig om att spara.»
«Nå, än du?» frågade Eutger skarpt.
«Jag! det är väl en förbannad skillnad med mig; du torde
väl påminna dig, att jag har något, när onkel dör; du deremot
har endast din uniform.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
