Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru varma äro ej känslorna vid tjugoett års ålder! Då
vaknar vanligen, om sinnet är oförderfvadt, denna djupa längtan efter
hus och hem, efter maka och barn, denna oförklarliga känsla, som
lefver på’ djupet af menniskosjälen, och som adlar ynglingen till
man. I Butgers sinne brann denna trängtan lifligare, än hos’ de
fleste; han stod blott några minuter efter sin bror och kunde
aldrig hinna dit denne skulle hinna utan all möda. Han tänkte
således beständigt på det ögonblick, då han sjelf, som en oberoende
man, skulle ha eget hus och hem, maka och barn omkring sig
och vara nöjd med litet. Det var en romanesk idé, men vid
tjugu-ett års ålder är själen ej ännu giktbruten, utan förmår springa
öfver tider och hinder; först sedan blir hon trögare, kinkigare och
fordrar ej blott kärlek utan också beqvämlighet. Något sådant
tänkte ej Butger på, utan blott på kärlek och arbete, för att
uppehålla sig och de sina. Ack! hvad detta arbete skulle vara lätt.
Der midt öfver viken ligger en vacker herregård, som heter
Hellinge; der hade de begge ynglingarne som barn ofta varit, och
mången gång täflat och sprungit sig svettiga med att dra en
korgvagn, deri ett barn åkte. Det var en liten rödrosig och hvit
flicka, som hette Aurora och som var dotter till major Stensson,
egare af Hellinge säteri. Den lilla flickan växte och blef stor,
hon blef skön och god, och Butger fästade sig vid henne med
sina käraste drömmar. Men denna kärlek förblef stum, och
ynglingen var aldrig tråkigare, än då han var i Auroras sällskap, och
beständigt stod den tanken för honom: «Om jag vore så lycklig
som min bror, så kunde jag erbjuda henne min kärlek; jag kunde
säga*, med tiden, Aurora, kommer du att som en ädel drottning
bjuda och befalla öfver talrika underhafvande, och bo i den gamla
stamborgen.»
Då Butger var hemma hos sin mor, helsade han emellertid
ofta på vid Hellinge. Det uppstod liksom ett varmare förtroende
mellan de begge unga, och ynglingen hade mer än en gång
svärmat om huslig lycka, om trefnaden i ett anspråkslöst hem, om
trohet och kärlek, i samtalen med Aurora, som med ett barnsligt
leende lyssnade till hans målningar och förtroligt blickade in i
hans tankfulla öga. Han byggde således upp ett luftslott, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
