Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man skrattade ät detta slags infall ooh började gora sig i
ordning till resan. Der var en hel hop flickor och gummor, som
hade samlat sig pä Hellinge, för att invänta båtar for öfverfarten.
«Jag hoppas dock», yttrade Eutger, «att herrskapet stiger
ombord på fribytaren och följer honom till holmen, eller», tilläde han
sakta till Aurora, «hur vill ni?»
«Kare Eutger, ni ser så ledsen ut i dag», sade flickan, i
stället för svar; »hvarför kunde ni icke, likasåväl som Gustaf, vara
storamiral och lägga till vid stora bryggan? Pappa och mamma
gå bestämdt ej till den lilla.»
«Båten skall genast vara der», yttrade Eutger och skyndade
ur salen.
«Nu äro vi färdiga», sade majorskan, «hvar äro nu våra begge
amiraler?»
«7örlåt mig, min nådiga tant», afbröt henne Gustaf, «jag är
amiral och har ensam amiralsflagg på mitt fartyg; min bror
Eutger är, som sagdt, blott en fribytare, och tar upp dem, som ej fi
rum hos mig. Er arm, bästa tanti»
Sällskapet gick ner mot stranden, och vid stora bryggan lågo
såväl amiralskeppet som fribytarefartyget bredvid hvarandra.
«Att vara en fribytare», sade Aurora, «så är Eutgers fartyg
ganska vackert. Se, mamma, så vackra blomsterguirlander som
sväfva deromkring, och se i förn en hel stor bukett med rosor;
fribytarfartyget är ganska smakfullt.»
«Ja visst, bästa Aurora», inföll Gustaf, «men var god se på
suntältet, blått och hvitt, med fransar och tofsar rundtomkring,
precist som en kunglig roddslup. Ni, Aurora, vill väl ej bränna
er hy med att sitta derborta i solskenet bland de andra
blommorna?»
«Men, mamma, vi ha ju lofvat Eutger att fara i hans båt»,
sade Aurora till sin mor, «han kunde taga illa upp.»
«Åh nej, mitt barn, det gör han visst icke; men vi få se,
när vi komma ner till stranden.»
När sällskapet kommit dit, stod Eutger der före dem och
bjöd majorskan att stiga i hans båt; men omöjligt; hon fann mera
tycke för suntältet och med ett: «Tack, käre Eutger, vi fara med
amiralen», steg hon ombord och med henne Aurora, som kastade
en hastig och missnöjd blick på Eutger, som i hennes ögon burit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
