Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig något tafatt åt och äfven verkligen gjort det; ty de föregående
scenerna med brödren hade bringat honom ur lynne, och då är
man alltid tafatt.
Båtarne voro likväl snart fyllda och Rutger hade varit
lycklig nog att i sin få ett halft dussin gamla fruar och ett halft
dussin tråkiga och långa mamseller samt ett pär herrar i grå
som-marhattar.
Rutger satte sig vid styret och farden begynte; men hans
tankar hvirflade så omkring, att han ej observerade farleden, utan
stötte på med sin djuplastade båt mot en sten långt ifrån
stranden. Der blef ett väldigt skrik af de tolf fruntimren, och båten
kom ej flott förr, än sjelfva amiralskeppet aflastat sin dyrbara
börda, återvändt och lättat fribytaren från sin barlast.
«Om det nu i hast kommit en orkan eller storm», såde några
af fruarne, «så hade vi omkommit allihop, om icke den hygglige
Gustaf Ridderkors kommit oss till räddning.»
«Ack, min Gud! jag får spasmer!» stammade en lång,
gul-blek mamsell, som läste alla möjliga romaner och nyttjade alla
möjliga droppar, «en sådan fara!»
Rutgers ögon glanste och glödde af harm under hela resan: ej
ett enda muntert och artigt ord; det var, som om han skulle
transporterat ett dussin mjölsäckar eller några hundrade tegel öfver sjön.
cfRutger är jast en kuriös herre», hviskades i hela sällskapet,
oeh glädjen ville ej låta se sig. Man smackade körsbär, man sköt
med kärnorna, man tillochmed kastade fem stycken och «tänkte»,
som man säger; man sprang enkleken på gräsplanen, man lekte
hök och dufva, men det ville ändå ej gå, isynnerhet om Rutger
deltog deri; ty allt hos honom var tvunget och kärft.
När hemresan företogs, ville intet fruntimmer, utan endast
några modiga herrar, stiga ombord på fribytaren; Gustafs båt
måste göra fram- och återturer för att hemta damerna. «Få vi
fara med herr amiralen?» sade några; «med herr
fideikommissa-rienP» sade andra. Och så slöts det nöjet.
När Rutger i månskensqvällen tog turen hemåt, hvälfde sig
underliga tankar i hans hjerna. När båten stötte mot land, sprang
han upp på stranden och lät roddarne lägga båten fast; men han
sjelf gick med starka steg upp på en höjd, der han såg Hellinge
frajnför sig. Han stod länge och stirrade på den vackra bygg*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
