Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, ser du, så dum är jag icke; jag blott ville visa dig,
att ditt intressanta väsen och dina lärda samtal icke forslå, när
jag sätter till. Du må gerna ta din mamsell, som nog tar till godo
att som löjtnanska suga på ramarne, då hon ej kan få något
bättre; men hon är ung ännu och metar väl ännu en tid, innan
hon tar dig på kroken.»
Butgers ungdoms skönaste dröm var genom denna lilla
händelse förstörd. Lik en såpbubbla svälla våra förhoppningar till en
viss höjd; kunde de småningom sjunka, skulle det ej smärta oss;
men de brista på en gång; hela det skiftande skådespelet är slut,
och på sin höjd stänka några tårar på oss; det är allt! Hoppets
bubbla är väfd af tårar.
Efter detta ögonblick besökte Butger aldrig Hellinge, och mer
än en gång blickade Aurora midt öfver sjön på Movikens röda
tegeltak och tänkte: «Hvårföre* kommer han icke? Kunde han ta
ett lappri så hårdt!»
ra.
»Penningen, allt för penningen, ingenting den förutan», tänkte
Butger och började förakta menniskorna; ty Aurora var i hans
tankar dock den förträffligaste af alla, och äfven hon hade fästat
sig vid hans bror. Hvarför? Jo derför att denne engång skulle bli
rik; ty någon annan bevekelsegrund till hennes uppförande kunde
han ej finna. En djup sjelfkänsla sade honom, att han,
jemförelse-vis med sin bror, måste ega företräden i hvarje klok menniskas
ögon; han kände sin brors ytlighet i allt, hans lättsinne, hans v
okunnighet, hans barnsliga stolthet, och han fann dock Öfverallt,
att denne hade företräden, som han ej någonsin kunde hinna . . .
Hvilka? Jo, penningens! — Äfven Aurora hade skattat åt denna
svaghet; hon hade i Gustafs sällskap skrattat åt hans olycka med
båten; hon hade ömkat honom, det vill säga: föraktat honom.
«Jag måste bli rik», sade han vid sig sjelf; «rik, och så rik,
att jag kan krossa min bror med guld; då skall man älska mig,
då skall man beundra mig.» Han öfvertänkte länge sättet att i
hast kunna samla penningar, och han fann slutligen ej något bättr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
