Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, der fönsterna glänste möt månskenet; slutligen lade han
armarne i kors och hans ansigte antog ett hårdt, hånande uttryck.
«Du for med honom, och ej med mig; du finner mig ej
intressant t . . Nå väl, jag skall ej oftare blygas inför min brorl
Ha, ha, ha! fideikommissarien, den rike, den firade, tanklöse,
jollrande narren, som tror sig ega rätt att förtrycka, håna,
moralisera och förolämpa mig derföre, att han föddes fem minuter före
mig! Nå väl, Aurora, jag har älskat dig outsägligt, mer, än jag
bort göra; du har smålett, du har många gånger med en blick
tröstat mig; men du föredrog dock fideikommissarien framför den
fattige officeren, som ville offra sitt lif och sina krafter för att se
dig lycklig; du har så velat . . . han föraktar i sitt hjerta dig
och alla, den fåfänge narren; gerna för mig; beundra honom, småle,
som du gjorde i dag, åt hans platta infall . . . gerna . . . mig
ser du icke mera!»
Påföljande dag var han lugn, men tyst. ’
«Nå, käre Butger», sade Gustaf, «såg du att det gick som
jag sade! Ha ha ha, du gjorde en förbannadt rolig figur derute i
marvattnet med hela din antiqvitetssamling om bord. Aurora
skrattade så, att ögonen tårades på henne, fastän hon tyckte, att det
var mer synd om dig, än om gummorna, och bad mig att skynda
ut till din förlossnings
ffJaså, hon skrattade?» frågade Butger.
«Ja, kanske hon skulle satt sig ner och gråta derföre, att
välborne herr Butger Bidderkors midt i sjön stannade på berget
Ararat med arken, uti hvilken alla djur, som kräla på marken,
voro församlade.»
«Åh nej, jag fordrar ej sådant; nej, Gud bevars! Det var dock
väl, att du kom till räddning; du blef en engel på kuppen», sade
Butger, «och nöjet stördes ej deraf.»
«Nöjet, jo visst fan stördes nöjet; ty det luktade ju droppar
mihlångt, och den ena gumman fick ryckningar efter den andra,
och långa mamsell Tanström satt ju inne i en löfsal och skrattade
och hade konvulsioner af alteration; lycka var, att de nästan alla
hade flaskor och pastiljer.»
«Åh-ja, det var en lycka», sade Butger, «men nu kan du
fortsätta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
