Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu trädde der in en medelålders man; det var Rutger
Ridderkors. Den, som sett honom "fordom, skulle ej känt igen den
vackre, ståtlige ynglingen med den varma, intressanta blicken i
denna torra, mörka figur, med de hårda, oböjliga anletsdragen, de
starkt sammanpressade läpparne och det tunna håret, som lemnade
den fårade pannan obetäckt.
«Ni hade ämnat %er i badet, sköna Julia», sade Rutger och
satte sig på en stol bredvid henne; «jag störde er?»
«Störa?» sade Julia, med ett förföriskt leende, «störa mig?
Hur kan ni tro, ädle Rutger, att ni, hvars bild jag beständigt har
framför mig, att ni, min blifvande make, skulle störa mig? Nej!
välkommen, tusende gånger välkommen!»
Den sköna flickan kastade sina armar kring Rutgers hals och
tryckte en brännande kyss på hans kallsvettande panna.
«Du älskar mig således verkligen?» sade Rutger, till hälften
misstroget, till hälften skämtande.
«Ack ja, det gör jag visst; tror du mig icke, Rutger? Tror
du* mig icke, då jag ser dig så här in uti ögonen. Se på mig
noga, Rutger! så ser ej en falsk menniska ut.»
«Nej, nej, barn, blif icke ledsen, jag tviflar ej på din kärlek»,
yttrade Rutger tröstande och smekte den vackra, hvita pannan;
«men nu till annat. Är du nöjd med armbandet?»
«Armbandet», genmälte Julia, «vid den heliga jungfrun, jag
hade så nära glömt "armbandet; ack jo, det är dyrbart, tror jag,
mycket dyrbart; men hvartill tjenade det? Jag tyckte, då jag såg
det, att det var så grannt; jag bad dig derom; jag trodde att det
var något lappri, som ej kostade hela verlden, men min gumma
säger att det lär kosta ofantligt. Hvarför skulle du köpa ett så
dyrt smycke åt mig? Jag var ett barn, och om det varit af brons,
hade detvvarit mig lika kärt: du hade ju dock gifvit mig det!»
«Förtjuserska!» sade Rutge^ och hans bleka, uttärda ansigte
glödde af eld, och hans ögon lyste af vild glädje; «du är således min!»
«Ja, evigt din», hviskade Julia och lutade sin panna mot hans
bröst.
«Och i morgon, sköna Julia, resa vi härifrån öfver till
England; jag har nu allt på redig fot: du afsvärjer din religion; ty i
mitt fädernesland tålas ej blandade äktenskap. Du får tro hvad
du vill, det förstås.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
