Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fann snart, att han kunde vinna mera, om han inrättade godset
på ett annat sätt, och han log åt den barnsliga tanken att
förtjena kärlek. Den gamle inspektoren afskedades och en ny, mera
medgörlig, skaffades, och ej långt efter dödsfallet uppsades på eu
gång alla torparne; ty egendomen skulle drifvas med statfolk.
«Hungern, nöden och beroendet äro starkare band, än all denna
narraktiga kärlek, som så mycket fägnade den gamle», sade han
vid sig sjelf. Dagligen kommo skaror fram till herrgården, för
att bedja; hvarhelst han red ut på sina promenader, kommo
qvinnor och barn för att bönfalla om att få sitta qvar på de små
lägenheterna, som deras män och fäder uppbrukat; men Eutger blott
log föraktligt. «De der qvinnorna», tänkte han, «bedja för . sina
män och barnen för sina fäder; jag har hvarken maka eller barn,
vet ej hvad kärlek är, och detta usla pack känner det likväl. Nå
väl! de kunna ju älska hvarandra ändå, hvem hindrar det?»
Ingen bön trängde in i hans själ, utan beslutet blef satt i
verkställighet. För dem, som blefvo qvar, stipulerade han de
hårdaste vilkor han kunde och isynnerhet var han mån om, att de ej
skulle ega något, som de kunde kalla för sitt. Allt skulle de ha
ur sin herres hand; ej något skulle finnas, som de egde, som de
njöto, honom förutan.
Han hade rätt, att han på detta sätt erhöll tjenare, som, då
de berodde endast af en nyck, snart öfvergingo till slafvisk
undergifvenhet och förvandlades från menniskor till maschiner; de
klagade icke, lika litet som de älskade; me:: på djupet af deras sin
nen glödde småningom upp en eld, som lömskt smög sig fram,
för att sent, men säkert, hämnas i det föraktade menniskovärdets
namn. Man såg ej till dessa på en gång medgörlige och stolte
underhafvande, som gamle grefven skapat omkring sig. Eutger
möttes ingenstädes af en egen tanke, ett resonnemang, som den
gamle så gerna hörde, utan endast af lydnad, tyst undergifvenhet
och ett lömskt hat.
De fördrifne familjernas klagan tystnade småningom, ty de
dogo bort i elände, eller också erhöllo de en annan jord; men i
hela nejden gick en fasa genom en och hvar, då man sade: «Nu
kommer herrn.»
Emellertid fick Rutger ofta erfara, hvad det vill säga att
begagna slafarbete; ty egendomen föll årligen i värde genom van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
