Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Butger hade kommit till sin morbror, som han blott oredigt
mindes från sin barndom. Han fann i den gamle grefven en
menniska, som vid sjuttio år ännu var oerfaren som ett barn och som
trodde på kärlek, som en tjuguårig yngling. Den mångbepröfvade
mannen beklagade i sitt sinne den stackars gubben, som så
barnsligt gladde sig åt sitt folks kärlek och som med ett så innerligt
deltagande följde deras framsteg. Det är nämligen en af den
grymma verld serfarenhetens egenheter, att den beklagar en hvar,
som ej har så mycket att förakta och ångra, som den sjelf; det
är en invalid, som yfves öfver sin stympning. Butger höjde
således upp sitt hufvud och tänkte: «Jag, gudskelof, ser klarare, än
denne gubbe, känner hela denna väfnad af bediägeri, egoism och
hårdhet, som utgör kärnan, kring hvilken kärleken kastat sin
strål-mantel; jag, gudskelof, vet, att prismats färgor icke äro något
verkligt, utan blott något skenbart; jag känner lifvets vetenskap!»
Han hade rätt på sätt och vis; han kände det materiella lifvets
vetenskap, men han kände ej själens lif; ty derom veta vi intet,
utan endast tro och hoppas. .Han visste, att prismats färger ej
kunna fattas med handen, att de omgifva föremålen, hvilka som
helst, i en gifven ordning; men han kände ej, att dessa färgor för
själen äro verkliga ting, verkliga materiella ting och just passande
till klädnad för den odödliga anden, då han är frigjord och, klädd
i ljus, träder fram inför Herran. Lifvets vetenskap, så väl som
hvarje annan, fattar blott de yttre företeelserna, just derföre, att
det är en vetenskap, något, som beror på vetande. Hvad barnet
tror, och hvad gubben hoppas, låter ej bevisa sig, står ofta
snörrätt i strid mot erfarenheten, men är dock sannt, just derföre, att
det fattas klarast med tro och hopp.
Emellertid vistades Butger ej länge hos sin morbror, förr än
denne afled och lemnade godset i hans hand.
Butger var nu iideikommissarie, han skulle inträda i den
gamles ställe, men kunde det icke; han skulle då varit de sinas far;
men han förtnådde blott vara deras herre. Guldtörsten plågade
honom; ty detta är den envisaste af alla passioner, emedan den
aldrig mättas, så länge verlden erkänner guld vara dyrbart. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
