Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, Anna, jag vill handla rätt inför Gud, om också
menniskors ej skulle tycka om det. Jag igenkänner tant Julianas
bördshögmod i min farbrors testamente; men hon skall ej lyckas.
Hon har beräknat, att jag på tre år skulle hinna glömma dig; att
grillerna, som hon kallar min kärlek, skulle gå ur mitt hufvud,
men hon bedrar sig. Kärleken till dig sitter fästad i hjertat, och
hvarken Londons buller eller det jollrande Faris eller det stolta
Bom kunna ändra , hjertat. Bock, jag vill gifva dig en underpant
af min trohet: se här!»
Med dessa ord drog han upp en ring af gammalmodig fason
och satte den på Annas finger. «Denna ring», sade han, «är
tillika med sin make, som jag bär på min hand, ett palladium
in-nom vår slägt, och den, som eger den ring, du nu bär på fingret,
är, enligt en slägtsaga, oupplösligt förlofvad med den, som bär
maken.»
Anna betraktade noga den lilla ringen, som hade en hvit
sten, under hvilken ett prydligt C. E. var inlagdt i guld och
dunkelt sken igenom. Då hon jemförde den med den andra, hvilken
Gustaf bar, fann hon, att de voro lika, utom det, att stenen i
hans ring var ljusröd och bokstäfverna C. E. der af silfver.
«Du berättar mig någonting alldeles nytt», sade hon; «säg
mig händelsen! Hvad betyder detta C. E.P»
«Det betyder», svarade baronen, «Christina Eegina, och är
gifvet till minne af drottning Christina, den store Gustaf Adolfs
dotter. En af mina förfäder hade vid en jagt räddat drottningens
lif, med fara för sitt eget; han fästade hennes uppmärksamhet, och
efter detta ögonblick måste Arvid Gyllenfalt alltid följa med henne
på alla hennes resor. Han följde henne äfven sedan hon aflagt
den jordiska krona hon bar, för. att gripa efter en bit af den
strålglans katolska tron fastat på sina helgons hufvuden; men glorian
ville ej stanna på hennes hufvud, der en hel verld af tankar hvälfde
sig och snillets blixtar lyste med sitt afbrutna och förvillande sken.
Hon var en krigares dotter och hennes själ var ett slagfält, der
forståndet och känslan stridde om herraväldet; känslan reste sig
till slut, som ett underkufvadt folk, och störtade sig i förvillelsen,
liksom folken göra, då de måste bryta sig lösa. Hon öfvergick
till katolska tron, af fåfänga säger man; kanske man vore
rättvisare, om man sade, att hon blef katolik för att i en enda dryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
