Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j läska sin själs törst, och hon valde den, som bornerade bäst. Så
göra vi alla.
«Ar vid Gyllenfält var en lika bigott luteran, som katolikerna
vanligen äro; han ansåg sig besmittad af otrons gift om han längre
omgaf en person, som enligt hans tro var hemfallen till evig
fördömelse. Denna tid var ej som vår; det var en brytningsperiod
för tron och de olika lärorna stodo väpnade mot hvarandra,
liksom Sverige och Danmark, då de stridde om tre kronor, offrade
lif och blod för blott ett vapentecken; men tiden ändrar allt, och
de olika religionerna trifvas nu tillsammans liksom blommorna på
en äng: alla olika, men alla belysta af samma sol, riktande sina
hufvuden &t samma himmel, och utgångna ur samma skapares hand.
Men inom samma grund och samma jordmån öfvergå alla
variete-terna uti hvarandra småningom och man igenkänner snart sjelfva
urtypen, som passar för klimatet och tiden. Men då var det ej
möjligt.
«Gyllenfölt öfvergaf således den katolska drottningen och
återvände* hem; han nästan rymde sin väg ifrån den fallna. Christina
var känslig för en väns, en räddares tanke; hennes nya religion
fick från detta ögonblick ej samma behag som förr, och hennes
biktfaders tröst kunde ej återskänka henne en trogen vän; hennes
helgon stodo der, sig lika i sorg som i glädje. Det gjorde ej
hon. Emellertid kom ryktet till henne, att Gyllenfält skulle gifta
sig med en dotter till en af hennes fars vänner. Hon ville göra
sig påmind. Gyllenfält var fattig, Christina egde Hallinge
egendom, och nu lät hon i Rom göra tvenne ringar, en hvit och en
röd, och skref ett bref till Gyllenfält. Detta förvaras ännu på
Hallinge.
«Det var ett gåfvobref till Gyllenfält och hans efterkommande
på Hallinge säteri med underlydande gårdar; men med denna gåfva
följde tvenne ringar, som skulle gå i arf inom slägten, på det sätt
nämligen, att den ena ringen, den som jag bär på min hand,
alltid skulle tillhöra en Gyllenfält och aldrig bortlemnas af honom;
den andra deremot skulle han gifva åt sin brud bröllopsaftonen.
«Den ena stenen är röd, den andra hvit», skref Christina; «det
betyder kärlek och oskuld, glädje och frid.»
«Det är derföre jag ger dig denna ring; den är den säkraste
pant jag kan skänka dig af mitt allvar, af min kärlek. Ja, Anna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
