Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrammel och steg af ankommande personer; det var patrullen.
Gossen kröp in i en smyg till dess den passerat. Efter en l&ng
väntan hördes några hostningar och nu smög han sig sakta i
skuggan till det ställe, från hvilket ljudet kom.
Det var kolmörkt i gränden, der det hesa hostandet hördes.
Gossen trefvade sig fram utmed väggarne, men såg ej sin
ledsagare.
«Är ni här, Odell?» frågade gossen med en darrande
hviskning.
«Säger du namn, din hund», sade hans ledsagare, som just
nu stod, lik en skugga, framfor honom; «säger du namn, så skall
jag pipa dig, din satunge», fortfor han. «Se här är lyktan, se s&.»
Den långe öppnade nu luckan på en blindlykta och ett starkt
sken föll på den frysande gossens rena anlete, der förskräckelse
och nöd redan hade ristat sina drag.
«8e här, tag lyktan! Nå, pojke, kommer du ihåg hvad ma-
dam sadeP Se så, här har du en nyckel; när du kommer in, går
du till pulpeten till venster och öppnar lådorna; tyst, förstår du,
och så langar du hitut allt silfver och pengar du hittar.»
Den långe karlen tog gossen och lyftade honom upp på sina
armar till en sönderkrossad fönsterruta. «Se så, fatta tag med
ena handen», hviskade han, »och stig med foten på min hatt; se
så, kryp in; akta lyktan!»
Gossen var inne i rummet; ett dunkelt månsken flämtade
genom fönstret. Den långe karlen stod tillreds med en öppen säck.
Nu såg man en vaggande skugga fjjpa sig i fönstret, och gossen
räckte ut en mängd silfverpjeser till den långe, som tyst stoppade
dem i sin säck. Ändtligen kom gossen för sista gången till
fönstret, steg ut, satte foten på mannens hufvud och var med ett hopp
nere på gatan.
«Det var varmt och godt derinne», sade gossen; «hu, hul det
blåser så kallt, Od . . .»
«Håll munnen, byting! nämner du något namn, så skall jag
knysta dig.»
De begge vandrande skyndade på återvägen och genomirrade
gator och gränder, lyssnande på hvarje ljud. Ändtligen, långt nppe
på norr, stannade de vid ett stort, gammalt hus, som låg der
omgifvet af några knotiga träd, hvilkas nakna qvistar nu hvisslade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
