Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid mitt bjerta akall du ea gång erfara, att du är mitt allt, min
lycka och min frid.»
«Tack, Gustaf! tack, min älskade Gustaf!» hviskade Anna, «nu
förstår jag . . . allt är bra, du glömmer hvarken mig eller gossen;
ser du, han vill leka med den lilla ringen.»
«Ja, Anna, låt honom leka; men med tiden skall han bära.
den röda, och till sin brud, hvem det blir, skänka den hvita.»
«Ack ja, Gustaf», sade Anna med ett himmelskt smålöje, «så
skall det vara. Farväl, så länge, älskade Gustaf.»
III.
En mörk Decembernatt, fyra år efter denna händelse, gingo
två personer i det dunkla ljusskenet nedåt de folktomma gatorna,
der vinden, hvirflande mellan de tysta husraderna, sjelfsvåldigt
lekte med den fallande yrsnön. Det var en lång, svartmuskig karl,
klädd i en gammal sjömanskavaj, åtföljd af en liten gosse i tunna
och trasiga kläder. Sjömannens ansigte, som till största delen var
skyldt af den bredskyggiga hatten, kunde man nästan icke urskilja,
men då och då blickade ett mörkt, gnistrande öga fram under ett
par buskiga ögonbryn och såg sig uppmärksamt omkring.
Gossens ansigte bortskymdes icke af hans lilla skinnmössa, som
vårdslöst hängde på nacken. Det var ett skönt barnansigte, men blekt;
kanske det kom af lyktskenet?
Den långe stannade. «Tyst der, huttra icke, pojke! hörde du
något?»
«Nej, jag hörde intet», svarade gossen och stod der, darrande
af köld, och drog in de blåfrusna händerna i tröjärmen; «nej, jag
hörde ingenting.»
Begge fortsatte vandringen under beständig uppmärksamhet
på hvarje ljud, ända till dess de kommo till Österlånggatan.
«Stanna du nu här», sade karlen till gossen, när de kommit
till hörnet af Skeppar Carls gränd; «jag går förut, och när jag
hpatar så kommer du.»
Gossen stannade och kröp in i ett hörn. Klockan slog ett i
Storkyrkan, i Tyqkan ooh snart öfver hela staden j man hör’1’*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
