Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den långe karlen höll länge på med sin måltid. Han, tog
ganska ordentligt helan, halfvan, ;<erlan och hela raden supar, som
han ansåg nödig för sin kropps väl. Gossen deremot somnade
ovilkorligt der han satt, så snart hungern blifvit tillfredsställd.
Ljusskenet föll nu klart på det sofvande barnets ansigte; huru
milda, huru englarena voro icke dessa bleka drag, och detta små*
löje kring den skönt formade munnen var så barnsligt godt, så
rent och oblahdadt sorgfritt, att man kunnat svärja på, att gossen
ännu icke kommit i brottets skola. Den goda anden kämpar länge
mot förstörelsen, och då han ej vågar visa sig om dagen, kommer
han fram och gjuter sin glans ännu öfver den sofvande
brottsliu-gens anlete — en vink om, att sömnen och döden försona allt.
Gossens ljusa, lockiga hår föll ledigt ned kring det sköna
hufvudet, och han låg der, som en barnslig Eudymion, höljd i trasor.
Man anade nästan att det fanns ett par vingar under dem.
Madam Gönnér satt nu som bäst och sammanräknade femtio
riksdaler. Hon vände och slätade på de rynkiga och smutsade
sedlarne, fästade en och annan frånskild del fast med en
knappnål och lade hvar riksdaler särskildt.
«Se så, Odell, här är femtio riksdaler», sade hon ändtligen.
«Nu har han fått rätt, och nu skall jag ha tjuguåtta riksdaler och
trettiofyra skilling; men det är icke så noga mellan oss, det fåt
vara jemnt tjuguåtta, så att han får tjugutvå jemni.»
Den långa karlen mottog penningarne och stoppade dem utan
all räkning i kavajen.
«Räkna Odell», sade gumman, «annars tror han att det är
oriktigt, och Gud bevare mig ifrån att bedra någon! Ärlighet
va-ray längst.»
«Behöfs icke», sade mannen; «behöfs ieke; jag känner madam,
jag; men, madam, bara icke pojken sqvallrar ur skolan,»
«Åh-nej, det är icke farligt», svarade gumman; «han tiger nog,
stackars barn. Odell skall veta, att jag på sätt och vis upptagit
den der gossen, för si, Odell minns den stora branden på söder,
fyra år se’n; då bodde jag deruppåt, jag också, och gick ut om
natten och såg på branden; men si, då jag gick hemåt, kom der
en liten tulting halfaaken springande och grät för brinnande lifvet.
Hvad gråter du för? frågade jag. Hvar är mamma? frågade
gossen och fick tag i mig och såg på mig med sina blå, vackra ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
