Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom han bedt mig om hjelp. Jag blef riktigt rörd, jag, och
tog gossen pä armen. Han kunde vara omkring fyra &r. Hvad
heter mamma P frågade jag gossen och kysste honom. Hon heter
mamsell, sade gossen. Och hvad heter du? frågade jag vidare.
Jag heter Carl, svarade då den lille gossen. När vi kommo hem
tog jag vidare reda på det stackafrs kräket; han hade fint linne
och ett band om halsen, hvarpå en guldring hängde, en liten
vac-ke{ ring, fastän han icke tycktes vara mycket värd i guldvigt; jag
vilte gömma ringen åt honom, for icke ville jag taga något från
barnet, det förstås, ty att taga något från små barn är en synd,
som aldrig Gud förlåter på den yttersta dagen; men si, det må
Odell tro blef en låt och ett gråt på barnungen, så, att jäg blott
gjorde en starkare snodd, så att han icke skulle tappa bort ringen.
Han omtalade vidare, att hans far — hvad han hette mera än
Gustaf visste han icke — att far hans gifvit ringen till hans mor.
Det var, förstår Odell, icke lätt att få rätt på modren, som också
troligen icke frågar stort efter pojken, då hon icke en gång lyst i
Dagbladet efter honom. På det sättet behöll jag gossen, ty jag
håller af pojkbytingen och han håller af mig; ja, ja, allt sedan de
svälte och slogo min Alfred så, att han dog, stackars gosse, der
nere i häktet, har jag varit så ensam.»
Den fula gumman lutade sig ned öfver gossen och kysste
honom på pannan. «Gud bevare dig, stackars barn», hviskade hon,
och en ström af bittra minnen flöt genom hennes förtorkade hjerta
och gjorde det mjukare.
«Tyst! stå stilla här i björkdungen! Fy fan, hvad det dryper
af grenarne; det var ett gement duggregn, som tar igenom.»
«Hur länge skola vi stå här och vänta P»
«Åh, bara ett litet grand, medan pojken och jag lura oss fram
till byggningen, för att lyss, om allt är tyst der.»
Allt var tyst och stilla på Hallinge, då en karl och en gosse,
af omkring tio års ålder, midt i mörka natten och under ett tätt
dnggregn, lika skuggor, smögo sig mellan buskarne och träden i
Hallinge stora trädgård.
«Ser du något, CalleP» frågade mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
