Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derför qvarlemnat det på klippan. Vi hafva således, som jag
hoppas, alla våra pretiosa tillbaka, ooh jag vill na gå igenom listan.»
Fröken Juliana läste nu på listan, nummer efter nummer;
der fanns allt ganska riktigt. «Jaså, min käre brorson», sade hon
slutligen, «nu. kommer jag till nummer 43, tvenne ringar, en med
hvit och en med «röd sten, begge märkta G. B. Som du vet är
den hvita förkommen», tilläde hon, med en försmädlig dragning
på munnen (ty tanten gissade hvem som fått den); «men den
andra har också sitt värde.»
Fröken började söka bland en mängd ringar och fina kedjor,
guldlås och andra mindre pjeser. Baronen vande sig bort, för att
slippa se den fatala ringen, som i hans själ väckte idel
smärtsamma känslor.
«Var det den röda, som skulle vara qvar?» frågade fröken
slutligen.
»Ja, tant, den röda är qvar; den hvita är borta», suckade
Gustaf. %
«Men då är det också verkligen besynnerligt, att den hvila
finnes här och den röda deremot är borta.»
«Hvad!» ropade baronen och sprang upp; «låt se!»
Det var den hvita stenen, som glänste mot honom; samma
ring som han, före sin afresa till Italien, tryckte på sin Annas
finger.
«Gud! min Gud!» ropade han, »skall jag då blifva galen?
Hur kommer denna ring dit? Hvem har lagt honom der? Hvem
har bytt ringar?
«Lugna er, min brorson», sade tanten, «det är troligen den
unge bofven, hvarom jag förut talat, troligen han.»
«Gossen!» sade Gustaf eftersinnande, ((kanske det är han.
Huru gammal hafva fångarne uppgifvit honom vara?»
«Så der omkring tolf år», svarade tanten, «efter hvad Jeanette
omtalat. Det var skada, att man icke fick rätt på den unge
tjufven; man kunde då fått veta hvar maken till ringen finnes; den
röda var i alla fall dyrbarare; det var skada att tjufven ej kunde
ertappas.»
«Ja, tant, ni har rätt», sade baronen, utan att veta hvarför.
((Man kunde då åtminstone fått en straffad för det grofva
brottet att inbryta sig med våld i ett så gammalt och vördadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
