Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som blef, betäckte likväl i det närmaste skulderna, och det öfriga,
med ränta och allt, hade han sedan betalt.
Han hade efter många öden ändtligen hamnat vid Mauritius,
eller Isle de France, och der slutligen blifvit gift med dottern till
en plantageegare, hvars egendopi han ärfde, och bodde nu i en
skön dal mellan Montagne longue och de yttre grupperna af
Pouce-bergets rötter.
Snart låg den vackra egendomen framför dem: ett nätt
landt-hus med en veranda, buren af tolf smärta pelare, framfor
förstugu-dörren, en slags peristil, omgifven af blommande mandelbuskar.
Bakom byggningen reste sig några brödträd med sina gula frukter
och längre bort till höger stod en rad pomeransträd, en
främlingslegion, som blommade och spridde sin vällukt öfver gårdsrummet,
hvars lena gräsmatta, då vinden fläktade mellan träden, befuktade9
af ett fint duggregn, som stänkte från en vattenstråle, hvilken
uppsköt ur en liten bassin midt på gården. Några barn, glada och
solbrända, stojade derutc och en flicka, som var något större än
de andra, sprang emot de ankommande med utropet: «Tråbär,
moncher Tråbär!»
«Jaha, riktigt, lilla Adli», sade sjömannen och tog den lilla
flickan i sin famn och bar henne öfver gården. «Se här har hon
en pojke att leka med», fortfor han; «fast hon begriper icke sitt
fadersmål; det är en «garpon», eller hur fan det heter nu igen på
den franska rotvälskan, som man pladdrar här i landet.»
Nu träffade de herr Wester; det var en man om några och
fyratio års ålder, med ett vackert, fastän redan något åldrigt
utseende. Med ett fryntligt småleende helsade han på den redlige
sjömannen, som genast presenterade sin skyddsling.
«Står Kärnan qvar?» frågade Wester, «står Kärnan ännu qvar
pfvanför staden, och hur må vännerna i Helsingborg?»
«Jo, bra, som sjelfva pocker», svarade sjömannen, och nu
började han en lång berättelse om allt, hvad som händt i den lilla
trefliga staden och som han kunde påminna sig. «Det glunkades
om att herr A:s affärer voro klena, men B. redde upp sig, C.
hade byggt sig ett stort hus, midt emot D:s, och E. skulle gifta
sig med mamsell F. och så vidare», med ett ord, Troberg
berättade allt nytt han visste, naturligtvis interfoliera dt med åtskilligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
