Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som specielt rörde hans hustru och barn — ett kapitel, som den
redlige mannen aldrig riktigt kunde slappa ur ögonsigte.
Den unge gossen hade snart ledsnat vid de äldres samtal;
han smög sig således från dem, der de suto i den öppna peri
stilen framför huset, och begaf sig ut bland barnen. Han förstod
väl ej deras språk, ty de talade franska liksom deras mor gjorde;
men barn förstå hvarandra lätt; den muntra matrosgossen och h«rr
Westers barn pratade hvar sitt språk, men tecknade destomera.
Den lilla flickan, som så vänligt helsat Troberg, som hon några
år förut hade sett och hvars utseende och namn det trogna barna
minnet bibehållit, fattade snart gossens hand, och nu sprang hela
barnskaran skrattande och stojande längre bort från gården.
Vägen ledde dem öfver en bro, byggd, af bamburör, sväfvande öfver
en i djupet mellan klipporna brusande ström, som längre ned —
sedan den slingrat sig genom en tät massa af bambu, hvilken, som
en gigantisk skog af vass, utbredde sig vid dess stränder, här och
der prydda af en palm, hvilken, Hk ett standar, lyfta de. sin krona
öfver sin omgifning — flöt ned öfver ett ljusgrönt fält, der vidsträckta
risåkrar frodade sig i den fuktiga jorden, ända till dess den lilla
strömmen slutligen blandade sina vågor med vSterflodens» mera
-grumliga vatten. Den lätta bron svigtade under deras fötter, när
de sprungo öfver den; på andra sidan slingrade sig vägen uppåt,
och snart kommo barnen in i en dal mellan bergen, der ett fält,
planteradt med sockerrör, mötte deras blickar. En mängd negrer
gingo der och arbetade i den starka solhettan; deras svarta hud
var glänsande af svett, men de sjöngo ändå sina entoniga sånger
och tycktes vara glada. Herr Wester var också den mildaste herre
mot slafvarne i hela kolonien, och slafvarne visste det. Små
negerpojkar sprungo om hvarandra, bärande knippor af de afskurna
sockerrören; stora vagnar, förspände med oxar, lastade med
tusentals dylika bundtar, rörde sig långsamt öfver fältet upp mot en
byggnad, som låg vid den lilla strömmens kant, nära under en
brådstupad sluttning af berget, som tycktes hota att falla ned
öfver taket.
Den lilla Adelaide, ty så hette flickan, fortsatte med sin nya
bekantskap och sina syskon vägen upp till qvarnen; de små neger
barnen samlade sig omkring sina hvita kamrater och sällskapet
utgjorde snart en liten hop som, oaktadt värman, sprang uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
