Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt öfver viken, i fiskarstugan derborta, bor ett gammalt
par: fiskar-Jon och hans gumma, begge fordom friska, starka och
verksamma menniskor, men nu sjukliga och svaga. Yore ej deras
raske son, som till skillnad från fadren kallas Ung-Jon, vore ej
han, skulle de gamle lida brist; men den modige ynglingen
förtjenar med sitt fiske och genom en och annan lotsning så mycket,
att både han och föräldrarne hafva nog; ty de äro nöjde med
litet, och är menniskan blott det, så är hon också rik.
Det var redan mörkt då Ung Jon, som hela dagen varit borta,
steg in i stugan och helsade på de gamle med sitt enkla: «Gud
välsigne!»
«Jag har», började gubben genast, «varit riktigt ledsen, att
du varit borta så länge; för se, en brigg har drifvit inåt viken,
och på hela tillställningen såg jag att de icke kunde regera
fartyget. Om du hade varit hemma, skulle du satt ut dit och lotsat
dem förbi Elippskär, i lä under Tallholmen; der hade de kunnat
ligga i frid för att reparera. När det mörknade, lågo de ännu
långt ute; men med denna vind, och om han ökar på, kan det ej
slå felt, att de snart komma på blindskären och gå i bottnen med
man och allt. Yore jag ung», tilläde gubben, med en af stolt
sjelf-känsla lågande blick, «vore jag ung, visste jag nog hvad jag gjorde.»
«Hvad då, far?» frågade Ung-Jon, småleende åt den gamles
hetta.
«Åh-jo, att rädda skeppet är ej värdt att tänka på; men se,
Klippskär ligger knappast tusen alnar från land, och dit skulle
jag sätta ut, om det än blefve midt i natten och om sjön vore
hvit som såplödder.»
«Det vore väl ingen nytta till», suckade gumman, som i sitt
hjerta bar en djup farhåga för sonen och fruktade, att gubben
skulle uppmana Ung-Jon att våga sig ut.
«Nytta till?» återtog gubben, med ett mörkt ögonkast på sin
gumma; «nytta till? Jo, ser ni, om någon enda kommer upp vid
skeppsbrottet mot blindklipporna, så räddar han sig på Klippskäjr,
som ligger nära intill; men skäret är ieke högt nog, utan våg^n
slår öfver vid storm, så att den stackarn icke kan hålla sig c jvar
der; och således ser du, gumma, om jag vore ung och starfcP^ så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
