Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle jäg lyssna efter hela natten, om jag hörde några rop åt
Klippskär till, och om de hördes, kasta mig i min gamla båt, på
! Guds makt och under Guds ögon, och rädda folket och få in dem
hit och tända på en brasa, och du, mor, skulle koka mat; nå, hvad
| säger ni om den saken?»
«H5r, far», yttrade Ung-Jon, «gag är ung, jag, och stark och
tror på Guds försyn; höra vi något, så . . .»
«Nej, son, du låter bli det», inföll gumman ifrigt, «du är klen
och icke så stark som far var i sin ungdom.»
«KlenP Nej, mor, jag är temligen styf», sade ynglingen
småskrattande och lade sina muskulösa armar i kors öfver bröstet.
»Deri har pojken rätt», inföll fadren, «och nu skola vi höra
efter. Gå ut, Jon, och lyssna!»
Ynglingen gick ut och de gamle derinne voro tyste och
lyssnade, så godt hörseln tillät; gumman hade gerna velat gifva några
små lexor till sin kära man, som i hennes tycke nu bar sig både
dumt och tyranniskt åt; men alla dessa reflexioner stannade i
hennes bröst, ty hon kände för väl den gamles oböjliga sinnelag,
hans oforvägenhet och detta egna sjömansmod, som,
måpgen’stormig natt, förr hade hållit henne i oro genom sina vågstycken.
Stormen derute tilltog, åskan kom med sin vindpressning,
vågorna rullade skummande mot stranden, den lilla stugan knakade
i sina fogningar, men intet rop hördes från Klippskär.
«Och du hör ingenting?» frågade gubben den åter inträdande
sonen.
«Nej, far, ingenting, det är tyst derute», svarade Ung-Jon och
satte sig på spishällen.
«Gudskelof för det!» suckade gumman.
«Nu, mor», inföll Gamle-Jon förargad, «nu, mor, talar du både
syndigt och enfaldigt. Skall du tacka Gud för att ett helt fartyg
gått i spillror och att en tio, tolf menniskor kanske just nyss
kämpat mot döden ? Skall du tacka Gud för att de lemna efter sig
enkor och fattiga barnungar, som ieke ha något att äta, derför att
deras far drunknat vid Klippskär? Du skulle tvertom tacka Gud,
om någon kunnat rädda sig på skäret, och om han ropade, då,
mor, om Jon der för honom i land, då är det tid att tacka Gud.»
Så förifrade sig gubben, som ej kunde förstå en moders
kärlek, som ej kunde begripa, huru liten den krets är, inom hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
