Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nåh, Piro! låt bli, fy, hvad da är elak!» yttrade qvinnan,
»vänta bara tills Olle kommer hem, då får du din herre, — nåh,
ner med dig.»
Killingen lydde, fastän ogerna, och detta bevisades bäst deraf,
att han inom kort ånyo greps under försök att klättra upp i
höjden, en öfning, som syntes isynnerhet roa hans unga sinne.
«Det var svårt väder i går», återtog qvinnan, «låt mig se ...
i Onsdags foro de från Levanger och i Torsdags gåfvo de sig af
från Skolstugan och i går så voro de i fjelldalarne; ty inte drogo
de raka vägen ... Så att resfiskaler nu komma hit i landet och
husera alldeles som »der söder», hm, de veta inte att vi ha våra
va-nor här i ’landet och nog så aktar sig min son, — åh ja, han är
så slug som trots sjelfva Kjell Kjellsson, så rik han är . . . bara
han nu inte kommit ut för något otyg.
»Det är annars vackert i qväll; men visst är det kallt»,
tilläde hon, sedan hon blåst ett hål på fönsterisen; «men inte fryser
Jon och inte Olle heller, ty getskinnsplaggen och sockorna, som
jag knutit, värma nog. Herre Gud, den som ändå kunde bestå
Jon en hundskinnspels; det vet jag, att Kjell Kjellsson föder upp
så många hundar för att få skinn, att han gerna kunde ge Jon
till en pels; men dertill är han för snål, Kjell . . . rika Kjell
Kjellson i Nordhalln, kantänka.» 1
«Hm, om de nu komme», hade qvinnan väl sagt tjugu gånger
medan gröten kokade, och ändå hade de ej kommit, utan den
grälande grytan måste lyftas af elden; dock, just då hördes det ett
knarrande i snön och det svaga pinglet af några klockor, och se,
snedt öfver sjön kom der två par klöfjade hästar, af hvilka tvenne
buro ryttare, en stor och en liten.
»Der har jag dem», ropade hustrun vid sig sjelf och rusade
upp; »Gudskelof . . . Gudskelof! jag var så rädd för «gustan»
(fjellstormen) i går; Herre Gud, på sådana färder kan mycket
ondt ske folk, som äro ute.»
Ändtligen stannade kavalkaden utanför stugan, men ingen
kom in; ty först måste päckorna tagas af och läggas in i
vedboden.
Hustrun gick emellertid ut; men hon fann blott en af Kjell
Kjellssons drängar och sin Olle der; far var ej med, han hade
stannat i Levanger, sade man henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
