Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dalen med en ström af snö, som, skummande liksom fradgan i ett
vattenfall, pilsnabb strök mot klipporna, hvirflade tillbaka, sköt
rakt upp efter den stela bergväggen och försvann i mörkret.
Stormen tjöt, den vrålade, så att det ej var möjligt att höra något
rop; lika omöjligt var det att igenom snöströmmen, som genomfor
den svarta natten, se framför sig; hästarne stannade och follo på
knä — detta var en lycka för de begge äfventyrarne, ty nu
kommo de så lågt, att snöstormen gick fram öfver deras hufvuden,
blott några tum, men dock nog för att ej träffa dem; så pilrakt
flyger snön när han föres på fjellstormens vingar.
Hästarne, vanda vid sådana farder, pulsade fram i snön mot
den skyddande bergväggen och snart voro de alla i lä. Stormen
fortfor, snön yrade, laviner kastades ner från fjelltopparne, men
de suto i lugn bakom den väldiga förmuren, nedhukade vid en
björkdunge, sådan jag fornt beskrifvit den. Så förgick natten och ’
morgonen kom, solen steg upp, der skedde en temperaturvexling i
den höga luften och stormens Örn föll, träffad af dagens gyllene
pilar; allt blef lugnt, klart, och blott en sakta fläkt, som strök
nära marken, gaf tillkänna att luften ännu var i rörelse. Då
skyndade de ur sin gömma. Ännu hoppades de att Jon, som så
väl kände Qellstormen, skulle räddat sig; men den dal, der de fa*
rit, var nu jemnad, den fanns icke mera; intet rop besvarades,
allt låg tyst och stilla i solskenet, som glittrade på snön; men
djupt der nedunder sof den hederlige, modige Jon, utan att någon
kunde förr än om sommaren säga hvar. Olle var faderlös. -
Det var då en ny tanke började arbeta i hans unga bröst
och han på en gång blef myndig.
Lin och lefVerne*
En ambulatorisk skolmästare är egentligen, bland alla Guds
skapade och af samhället placerade varelser, den allra
besynnerligaste. Det finnes vissa växter som ej hafva fäste i jorden, utan
som simma omkring på vattnet, allt som vinden blåser, och
hvilkas rötter hanga och krångla utan att någonsin nå bottnen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
