Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gosse — och qvick sedan som en eld. Den enda, som ej var nöjd,
var Ingeborg. Hon var äunu samma stolta men dock veka själ
’som fordom och fortfor ännu att minnas sitt: hvilken är din nästa?
«Alla menniskor, fattiga och rika». Hon bjelpte troget sin mor i
hushållet och då främmande kom, visade sig alltid den vackra
flickan för att bjuda omkring, fastän hon alltid rodnade, då fadren
på skryt sade: «Nå, Inga, du har väl tagit af det gamla vinet i
innersta hvalfvet? För en så här rar främmande får du inte ta till
hvardagsdrickat — ha, ha, ha.»
För öfrigt var hon flitig som ett bi, då deremot Göran der
hemma gick som en hel herre och rökte ur sin silfverbeslagna pipa
och hjelpte sin far med räkenskaperna och alldeles icke för öfrigt
befattade sig med annat än röka och sofva, om icke händelsevis
några andra förmögna bondsöner kommo dit, då han kunde hela
natten med dem sitta på kammaren och spela kille; hvilket var
bra i det fallet, att han vanligen vann, huru länge han «filerade».
Det var sällan Ingeborg talade vid sin bror, som synbarligen
icke gerna inlät sig i samtal med henne, utan så mycket han
kunde undvek henne, men detta ändrade sig plötsligen en dag, och
han bad sin syster om ett samtal oppe på kammarn. De följdes åt.
«Hvad vill du, Göran?» frågade Ingeborg litet missnöjd, ty
hon tyckte icke om detta hemlighetsfulla samtal.
((Jo, ser du, kära Inga», yttrade brödren vårdslöst under det
att han slog eld på sin pipa och derefter kastade sig på sängen,
«jo, ser du, Inga, jag är din bror och får säga dig, att jag vet allt.»
«Hvad då?» frågade Ingeborg och rodnade.
((Jo ser du, jag säger dig, att om du och mor längre gå och
hjelpa Jon Larssons enka i Fjellsjöbygget, och om du längre går
och tycker om Olle, så skall jag säga åt far och hela packet skall
fan i våld.»
Ingeborg rodnade starkt och slog ned ögonen, men det
fortfor icke länge, utan snart reste hon åter hufvudet, stolt som en
drottning, och sade med kraft och stadig blick:
«Jaså, du vet då att Olle och jag hålla af hvarandra och att
mor vet af allt. Nå väl, hvad vill du göra med det?»
«Du skulle ha Olof, du? Nej du, än är far giftoman och
sedan jag, så att vi inte ta in en tiggare i slägten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
