Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är Olof en tiggare P» afbröt flickan, blodröd af sirad känsla»
»tiggare ? . . • Har han tiggt digP Nej, men han har lyelpt
många, som du velat suga intill benen, han har gjort sin mor
glädje, han är en flitig och bra gosse och är sparsam och klok ...
Men hvad är du då? — en öfvermodig pojke, som litar på din fars
penningar, som hela året gör intet . . . fast, gudnås, du gör ej
blott intet — du är en dålig menniska, Göran , . . Gud tröste
mig för min bror!»
«Ha, ha, ha!» skrattade Göran och blåste en lång rök ur
pipan.
«Ja, skratta du, det kommer en tid, då du måste stå till doms
for dina gerningar», sade Ingeborg. «Kommer du ihog den fattige
Per Persson, honom, som du bedrog på det lilla han egde . , .
nu går hans enka och tigger, sedan han tog lifvet af 9ig, — och
två barn hafva dött af svält ... Ja du, der är ju redan tre,
sonj stå hos Gud och mana straff öfver Göran Kjellsson, så ung
ban är — skratta du, Göran, i stället att gråta ... ja du, din
mor och din syster hafva ofta gråtit öfver dig. Gud gifve dig en
bättre vilja.»
»När ämnar du att predika i Kall?» frågade Göran, resande
sig på ena armbågen. «Du är en riktig prest, du, lika så god
som salig Klaugundius, som ligger på Undersåkers kyrkogård och
som hade så vacker röst och så elak hustru, att du inte kan bli
maken . . . predika litet mer, det låter, förbanna mig, rätt bra.»
»Käre Göran», sade Ingeborg och satte sig vid sängen och
betraktade honom med de klara ögonen, i hvilka vredens eld blifvit
släckt af ett par tårar, som trängde mellan ögonhåren, «käre
Göran! du var förr en så god gosse, kan du ej bli det ännu en
gång ? . . . Se på mig, Göran, se ärlig ut, se på mig så der ja . . .
Tror du väl att du blir lycklig på det viset — tycker du inte att
Olof, den fattige Olof, är lyckligare än du?»
«Ean vet hvad han är lycklig med», mumlade Göran mellan
tänderna.
»Jo du, han är lycklig med sitt goda samvete och sin flit.
Han har ej några enkors och faderlösas suckar att höra på, då
han vill somna, han känner inga tårar falla på handen, då han
räknar sina få penningar, han har dessutom — märk det, Göran! —
ingen annan än sig sjelf att tacka för det lilla han eger. Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
