Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifva Göran allt det lilla vi ega . . . göra dig arflös, barn, ja,
det gör han; ty Kjell, så beskedlig han annars är, kan också vara
hård som en sten och kall som en is, om någon sätter sig mot
hans vilja. Gud låte inte Göran gå och förstöra alltihop. Det
ser eljest ut som Olle skulle ta sig opp, så att om han fick tid,
skulle nog Kjell gå in på saken.»
Anna vid Forsen*
Då man ser öfver Tännsjön, ser man der borta till venster,
på afstånd, huru ett helt moln står stilla utmed vattenytan, der
sjön tycks genom en smal öppning förena sig med ett haf, hvars
gräns man ej ser. Detta är dock en synvilla; det är nämligen
horisonten man ser genom dalöppningen, Tännsjön slutar just der
och störtar sitt vatten ned i Noren. Denna störtning är den s&
kallade Tännforsen, der en ofantlig vattenmassa kastar sig öfver
klippkanten och faller rakt ner i Noren, som vidtager vid klippans
fot. Detta vattenfall är kanske det mest imposanta, Sveriges
af-vexlande och allvarliga natur eger; det rasar väl icke som
Trollhättefallen, skummar ej som Elfkarlebyfallet, men det är, det
oaktadt, skönare och verkar starkare på sinnet än begge. Det synes
som Tännsjön fordom varit en bassin, hel på alla sidor, hvars
vatten strömmat af i några bäckar och åar, af hvilka lemningarne
ännu finnas i mossträckningarne i grannskapet, men att vid någon
naturrevolution ett stycke af sjöns kant blifvit lösbruten och störtat
i djupet; då trängde vattnet fram genom denna lucka och kastade
sig efter, bildande sjön Noren med dess uddar och många vikar.
Nu är Tännforsen ett fall, der vattenmassorna öfver klippkanten
störta lodrätt ned i den underliggande sjön från en höjd af
omkring 80 fot. Man har kallat stället »Sveriges Niagara», och liksom
detta är fallet deladt i två hälfter, men ej af en ö, utan af ett
stort klippstycke, som ligger midt på klippkanten och som i orten
kallas Björnstenen. Folket berättar nämligen, att en björn, som
velat simma öfver Tännsjön, hade blifvit gripen af strömdraget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
