Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förd mot fallet, men lyckats att i det afgörande ögonblicket kasta
sig opp på klippan, der han sutit, ur stånd att åter komma
derifrån. Några barn hade dock från stranden sett «den starkes»
belägenhet och hade börjat att efter bästa förmåga slunga stenar
ditofver. Björnen hade länge tålt förolämpningen, men slutligen
bade tålamodet tagit en ända, han råmade förfärligt och visade de
elaka gossarne tänderna, men utan verkan; det var ej möjligt att
på sådant afstånd injaga fruktan. Ändtligen skydde han hvarje
fara och tog ett väldigt språng, men det var ändå alltför kort:
björnen drogs med oemotståndligt våld ned i djupet, begrafdes i
den kokande kitteln der nedanför, kastades i hvirfveln och flöt
slutligen upp, söndersargad och stympad, på Norens lugna vatten.
Derföre heter stenen Björnstenen.
I fordna dagar var det ofantligt mycket mera vild t i
Jemt-land än nu; stora skaror af elgar och renar, små karavaner af
björnar och stora skockar med vargar genomströko de tysta,
obe-| bodda skogarne. Den tiden summo tusentals djur öfver Tännsjön,
som stänger det öfra landet från det nedra, och många af dessa
I funno sin död i Tännforsen. Detta gjorde att de få åboarne kring
Noren hade ett slags elg-, ren- och björnfiske i sin sjö och
passade på, då sådane störtat utför fallet, att taga upp de slagna
skogsdjuren, som sjelfva störtat sig i olyckan. Man brukade till
| och med att uppe i Tännsjön skrämma de simmande djuren att
i nalkas strömdraget och på detta sätt skaffa sig en god fångst.
Carl den XI hade besökt äfven Jemtland och ännu finns hans
namn i en takbjelke i ett hus i Nordhallen, till ett märke att
| han legat i detta rum. Carl den XI visste att vända allt i pen-
ningar och belade således Nordhallens by med en särskilt skatt
ffför djurfång i Tännforsen», hvilken skatt fortfor ända till Gustaf
den IILs tid, då den försvann eller fick ett annat namn, helst
Tännforsen icke mera gaf något djurfång.
Tännforsen begränsas på ena sidan af ett skogbeväxt berg,
som terrassformigt stiger uppåt, temligen brant, så att granarne
8tå och luta öfver fallet och ofta tumla ner deri och sedan komma
som nakna lik tillbaka i dagen, qvistar och grenar med .sina mörka
barr hafva de mistat i hvirfveln; på andra sidan är naturen mera
leende, en vacker björkskog smyger sig utför sluttningen mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
