Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Elsa mottog bonom med öppna armar ooh var så
hjer-tans glad öfver de anga,.att hon för ögonblicket glömde sin sorg
och sin grämelse öfver Görans uppfararide.
Så 8utto de hela dagen tills in på eftermiddagen och
uppgjorde framtidsplaner, hvilkas hela grund var nybyggarstugan, den
lilla potatisåkren och det ypperliga betet, der Olof hade tolf goda
kor och sex unghästar, så1 mycket hade han förkdfrat sig; men
då han slutligen berättade dem att han egde tusen rikedaler
kontant utlånta ooh lika mycket innestående, så kände deras glädje
inga gränsor.
Ändtligen syntes Göran komma, just som Ingeborg som bäst
satt och räknade sina tillkommande rikedomar der oppe i Qellen.
«Ser du, der kommer Göran; nu skall du ta mig om lifvet och vi
skola sitta precist som vi inte såge honom när han kommer; se
så, vi äro ju förlofvade, det förstås, för lif och död, utan hans
pengar. Blif nu bara inte ond, Olle, så att det blir spektakel.»
«Nej, ’■— åh nej; jag tycker att det är mera synd om Göran
än om oss;»
Göran inträdde och stannade som fastnaglad, då han fick se
de begge älskande sitta i högbänken och modren helt lugn se på
deras smek.
«Det der går bra långt», sade Göran slutligen, aännu så
gäller fars testamente, och så länge . . .»
»Jaså, det är du, Göran», sade Ingeborg skrattande, «ser du,
här är mki fästman, Olof Jonsson.»
«Jaså, fästman, det är väl ändå tu tal om», yttrade Göran
snäsigt.
Olof lät sig ej förtycka, men steg opp, och redan hans höga,
smidiga och starka gestalt ingaf respekt, liksom det var onekligt;
att hans. unga, friska ansigte och det ljusa rätklippta håret, som
inneslöt det, gaf honom någonting så fullkomligt nordiskt kraftigt
i hela sitt uttryck, att man ej gerna siade någöt stötande ord då
han stod opp och nalkades.
«Du ser tråkig ut i dag, Göran», sade Olof oeh lade sin
kraftiga hand lätt, > men ändå känbart på hans skuldra. «Tack
för sist, svåger. Ingeborg har gifvit mig sin tro, far din har
gifvit dig penningarne, och så kunna vi vara nojdä begge två*»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
