Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göran hade gerna velat svara nfigot spetsigt, men Olles hand
låg tnngt på hans skuldra, och dessutom förlorade han intet på
om systern fick följa sin vilja. • Han drog således munnen till ett
smil och sade: «Åh ja, om så är, så inte är det mig emot#bara
I Olof ger en förbindelse från sig att ej klandra salig fars testamente.»
«Ja vasserra tri, hellre fin gerna, processer ä’ inte min sak
och dessutom så är du nog så ’slängd’ i lagen, att det ej låter
sig ändra. Jag till och med afsäger mig utstyrseln, om det så
skall vara, ty Ingeborg har fått sin rätta utstyrsel af Gud i
himlen, ett godt bjerta, ett troget sinne och kärlek i bröstet. Vet
1 du, Göran, en sådan gåfva kan endast Gud ge; men se pengar,
det kan hin håle skaffa så mycket han vill.»
Det första mötet afiopp således så fredligt det kunde, ooh mot
aftonen svpngde sig Olle åter på sin kamp och red i nattdimman
hem genom skogarne, de mörka, vilda skogarne; men allt föreföll
honom Sndå så’ gladt och ljust, ty det sken i själen en:glädje^
som han aldrig förut känt så klar och ren som nu. «
Ett Jemtlandsbröllop
Det är verkligen ingen småsak att ställa till ett riktigt bröllop
i Jemtland. Också kunde mor Elsa omöjligen låta beveka sig att
ställa till denna högtid under vintern, ty hon ville dock att Ingeborg
med heder skulle komma ur gården och beredelserna. Sjelfva
Göran var alltför högmodig att vilja låta sin syster gifta sig. utan
all pomp och ståt; och desto säkrare han var om penningarne,
desto mer ville han visa, att han var »hederlig» i den bemärkelsen,
då det betyder detsamma som frikostig.
Det blef således ett stök hela vintern; oeh Ingeborg arbetade
bittida och sent i väfven för att förfärdiga alla dessa otaliga
näsdukar, servietten halsdukar och förkläden, som skulle utdelas bland
bröllopsgästerna. Allt gick så lätt och lustigt, fastän Ingeborg
genom ett beständigt bultande i väfven knappt gaf sig ro att höra
hvad Olof sade, då han helsade på. Göran var nästan den ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
