Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tom tyoktes nedstämd; men det rar blott derföre, att han såg
andra vara glada, och det sved i honom att ej också kanna vara det.
Allt emellanåt for han bort. Modren trodde till den rika
flickx^ i Berg, men han sade intet ord, som kunde tydas dit;
deremot helsade han ofta på hos Anna vid Forsen och Ingeborg
bemödade sig ej att afstyra det, sedan hon, då hon en gång talade
vid Anna och uppriktigt sade sina tankar, afväpnades med ett
flatskratt och med försäkran, att hvarken Göran eller Anna tänkt
på att hålla af hvarandra.
«Stackars Anna», sade ofta Ingeborg till sin mor, då de
någon afton hvilade sig, «stackars Anna, hon tror ej mig, men deremot
honom så väl. Jag har sagt allt; måtte Gud upplysa hennel»
Påföljande vår, när isen brast på sjön, var då ändtligen allt
s& i ordning, att man kunde begära lysning; men åtta dagar före
första lysningen begåfvo sig Göran, såsom Ingeborgs giftoman, och
häradsdomaren, i ställe för brudgummens far, åstad för att bjada
första gången, det vill säga, att underrätta om att det skulle bli
bröllop i Göran Kjellssons gård i Nordhallen, ty man måste
bittida säga till om sådant, derföre att det är nära nog lika mycket
bråk att bli bjuden, som att bjuda. Man skulle nämligen på
hvaije ställe kunna bereda sig att medföra hederlig «forning» af
sötostar, brynostar, sockerrån, finkakor och alla dessa ting, som
man måste ha med sig* då man far på ett hederligt bröllop. Sedan
detta lystringsbud kommit, var der ingen som mera undrade, när
det söndagen derpå lyste för nybyggaren ärlige och beskedlige
Olof Jonsson och bondedottren ärliga och dygdesamma Ingeborg
Kjellsdotter.
Man har i Jemtland en sed som påminner om den gamla,
goda, briljanta tiden, då damerna vid Ludvig den XV :s hof, för
att få vacker hy, hvaije afton belade ansigtet med råa köttskifvor;
detta sker väl icke i Jemtland, men deremot skall bruden
ovilkorli-gen sjelf stoppa all den köttkorf som åtgår till bröllopet, — «för
att få hvita händer.» Detta ansågs likväl ej nödigt för Ingeborg,
som hade marmorhvita händer utan detta i sig sjelf tråkiga arbete;
men seden är dock så originell, att jag velat förvara den till
vforskares» efterrättelse.
Några dagar efter andra lysningen satte sig åter Göran och
häradsdomaren till häst och genomströfvade trakten för att fä veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
