Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en särskild stuga dricka om med karlarne och hon i den egent~
| liga bröllopsgården traktera qvinnoraa. Vanligen dricker man vid
detta tillfälle något för mycket, och Göran, som alla råa naturer,
hade en njutning af att se fulla menniskor; detta lyckades dock
ej riktigt fullkomligt, ty Olof hade i sitt väsende något som
gjorde, att man ej gerna i hans närvaro ville förgå sig — och
sålunda aflopp dagen temligen lugnt, fastän på qvällqvisten några
grannar sutto nte på gungbrädena och pratade om hvarandra,
utan att egentligen veta hvarom frågan var. Emedlertid gick da*
gen åt, och om solen den qvällen såg ett dussin menniskor mera,
som ej visste hvad de gjorde, så rodnade hon ej starkare än
vanligt, ty menniskorna bära sig ofta dumt åt utan att derföre vara
så glada som på Ingeborg Kjellsdotters bröllop.
Onsdagen är dock för de gifta gästerna den sista dagen; der
återstår dock en ceremoni, nämligen då man skall «skaffa bort
sursteken». Alla ben efter det väldiga kalaset äro nämligen
sam-1 lade i långpannor och andra passande apparatér och bäras nu i
i högtidlig procession, företrädde af spelmännen och beledsagade af
hela brudskaran, till någon öppen plats i skogen, der någon
isolerad klippa eller stor sten finnes. På denna sten lägger man
alla benen och tänder på en stor eld för att förbränna dem, nnder
det att folket fattar i en stor ring och dansar kring den
brin-| nande benhögen så länge till dess benen äro förbrända; denna
sista högtid beledsagas af traktering, som fortsättes då man i
bröllopsgården intar middag. Nu, sedan alla satt sig i frid och
* ro, inträder först brudgummen ooh ger hvarje karl en stoppad
kritpipa till afskedsskänk och efter honom kommer bruden med
sina gåfvor. De voro här de der näsdukarne, serviettema och
halsdukarne, som Ingeborg så flitigt arbetat ihop under vintern.
När Ingeborg nu, för sista gången, der hemma skulle gå fram
till sin mor för att tacka henne för alla barndomens dagar, för
all ungdomens glädje, för kärlek, tro och frid — då hon Täckte
fram sin gåfva, en präktig bulle invirad i linne och omknuten med
ett rosigt sidenband, då försökte hon ännu att småle, men der
föll dock en stor tår ner på det rosiga bandet då hon böjde
hufvudet och tigande aflemnade skänken; då steg gumman Elsa upp —
den eljest så glada, starka och lefnadsfriska gumman darrade som
ett asplöf — och hon tog sin flicka i famn. «Gud välsigne dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
