Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, grönt fält, med ett hvitt kors i det röda fältet, en gul stjerna i
det blå, ett blått kors i det gula och en röd ros i det gröna
fältet — blommade på en stor terrass i trädgården* der
trädgårdsmästarn inom en låg buxbomshäck med blommor planterat
detsamma.
Detta var snart sagdt den enda gång han gick ut i det
* gröna, för öfrigt satt han inne eller gick och spatserade i sina
anors sal.
Men emedlertid lärer detta mångåriga studium af ett och
samma blifvit något tråkigt, med ett ord, när långa John
en regnig höstmorgon kom in med kaffebrickan, vände sig sir
Edvard till sin i det högröda livréet inpressade alter ego och
sade: «det regnar i dag.»
«Jaa, alldeles förskräckligt, det är också nu den sjette Oktober.»
«Tag ner högtsalig konungen», sade sir Edvard, «och låt
göra en låda åt taflan.»
«Hans majestät konung Carl den förste, ädel och saknad i
åminnelse?» frågade John högst förundrad.
«Ja,... tag så denna bok och lägg ner den 1 vagnslådan, samt
min garderob . . . Hästarne stå fr&mför dörren klockan två.»
Kometer stryka ibland ned med svansen på vår snöda jord
och då blir hon något Öfverraskad af händelsen, men hela jorden
kan ej bli så flat som långa John, då han efter en tjenstetid af
flere decennier hörde att sir Edvard skulle resa ut.
«Det blir således resa af?» frågade han.
«Ja . . . resa», blef svaret.
Klockan på slaget två stod vagnen framme, den stora boken
fördes ner och lades i vagnslådan (det var vapenboken), Carl den
förstes konterfej, inpackadt i en låda, ställdes på framsitsen, och
nu kom sir Edvard i sin vanliga nattrock och blott med en kappa
öfver axlarne, satte sig i och sade till förvaltaren, som högst för-
undrad stått vid fotsteget i förväntan att bli tilltalad: «på bordet
ligger ett bref. Kör!» Vagnen rullade af och långa John
nickade åt husfolket, emedan han sagt dem att hans tro vore, att sir
Edvard ville fara in och se på kappridningarne i närmaste stad.
Eesan blef dock längre, den bar af till en sjöstad, och andra
,dagen klockan tolf förmiddagen begaf sig sir Edvard, åtföljd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
