Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Tännsjön. Gubben hade rott länsmannen, .aom varit ute
på torpsyner, oeh skulle just vända om, då en besynnerlig man i
grå hatt och klädd i lastingsrock och höga stöflor kom utför
vägen och vinkade. Den besynnerlige mannen tycktes vara omkring
sextio år gammal, med tunnt hår, som stack fram under den grå
hatten, en skarpt markerad näsa ooh ett par klara ärliga gråblå
ögon, beskuggade af ett par de väldigaste ögonbryn man kunde se.
Larsgubben ansåg honom på fullt allvar för en tomte, som var
på flyttning, och sådane små troll skulle man inte göra emot.
Den besynnerlige mannen hade emedlertid kommit till strandfen,
satte sig i ökan oeh pratade några obegripliga ord och pekade
gent öfver sjön, der den grå knuten af gubbens lilla stuga skym*
tade fram ur björkdungen.
Larsgubben visste ej riktigt hvad han skulle tänka; men se*
dan han högt yttrat: «I Jesu, min Frälsares heliga namn», hvarvid
den underlige mannen smålog men ej försvann, tog gubben till
årorna och rodde med raska tag öfver sjön.
De voro snart framme och den främmande steg ur båten ocb
trädde in i stugan.
Han stannade förundrad när han der fick se en liten fryntlig
gumma som välkomnade honom; men det var ej detta som
egentligen fäste hans uppmärksamhet: vid fönstret, belyst af den ned*
gående solens rödgula strålar, satt en ung qvinna ocb blickade
utåt den dvergaktiga småskogen utan att tyckas märka honom;
det var en skön varelse fastän blek och mager och med skarpt
tecknade purpurrosor på kinderna, fastän läpparne voro bleka och
pannan så hvit som marmor. Ett barn af omkring tre års ålder
satt lekande på golfvet och syntes vara den gamlss favorit.
Larsgubben kom in och nu framtog den främmande en liten
bok och började på rådbråkad svenska fråga; »hafva en rum, hyra
en rum, betala bra.» Larsgubben förstod nu att det var en
menniska och gissade genast att det var en af de der «engelsmännera»,
som hela somrarne bo bos Nicklas i Skalstugan och fiska med
«angel» i fjellsjöarne. «Hör du, mor, det är visst en af
engels-männera, han kan väl få kammaren, om han vill ha», och med
detsamma förde han sin .gäst in i förstugukammaren, som tycktes,
oaktadt sin tarfliga utstyrsel, behaga den främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
