Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Käre herre, var god mot pojken», bad gumman, «kom ihåg
att det är ett fattigt barn, som intet forsvar har utom er.»
«Vara min son . . . vara sagdt, heta Ellis, . . . Georg Ellis,
bli en duktig karl . . . mycket rik», yttrade engelsmannen
en-stafvigt; «dra försorg för er också, lemna pengar till presten för
er; inte behöfva svälta när jag fara bort», fortsatte han och tog
Larsgubben i hand. «Nu skaffa reda p& vagn, vill resa i morgon.»
Andra dagen stod der en beqväm reskärra vid andra stranden
af Tännsjön; sir Edvard hade packat ner sin tafla, sina böcker
och kläder. Larsgubbens öka låg vid stranden, gubben var sjelf
klädd på det präktigaste i sin lilla skinnkalott och med en
skinntröja under västen, ett öfverflöd, som engelsmannens frikostighet
förskaffat honom. Lille Göran var öfverlycklig och glad, han
trodde att de skulle resa ut för ro skull och skrattade och
jollrade som ett fyraårigt barn plägar, då det väntar något nytt.
Då tog gamla mormor gossen i sitt knä, betraktade honom
länge med kärleksfulla blickar, kysste många gånger på den hvita
pannan och den purpurröda munnen. «Du går från fattigdom till
rikedom, från sorg till glädje, du skall aldrig komma ihåg gamla
mormor, aldrig minnas Anna — du skall knappt veta af att vi
funnits — men likagodt, det gör ingenting om du ej vet utaf
oss har på jorden; vi råkas också en gång hos Herran och der
skall du känna igen oss alla och komma till oss och tala
kärlekens ord med oss, — Gud välsigne dig, Goran, Gud gifve dig
en renare själ än han hade, som föll i störtningen.»
Barnet smålog. «Det kan mormor lita på, Göran* kommer
nog igen snart, skall bara ut litet grann med dén beskedliga
engelsmannen», sade gossen tröstande, vgråt nu inte, mormor, det
är inte farligt på sjön när Larsgubben sjelf ror.»
«Men när du en gång skall ro sjelf, akta dig då för
brå-störtningen, akta dig för strömmen, iian drar och drar sakta till
desä det på en gång far å stad och du ej mera kan stanna.
oJa, det blir när jag blir stor det. . . . Åh, var inte rädd,
jag skall nog hålla mig oppe på rena sjön och akta mig för
åmynnet.»
«Gör det, gör det, Göran, kom ihåg det!» hviskade gumman
liksom i en profetisk aning att det skulle gå godsen bra, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
