- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
231

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett aförhinkadt» bråk att fä honom oppför backen och "hit i sjön;
den andra ligger der nere i Noren, om den nådige herrn vill fara
öfver till vårat. Härads/domaren gapade af fundran hvem det
kunde vara, som sjelfva landshöfdingen skref till fogden om och
fogden till länsmannen; han skall vara en stor herre, som skall
fara neråt och ligga på Åberg och derifrån till Kungsgård och bo
hos Boijen, generalen vet jag, och se på regementet, kan jag tro,
der det svänger sig kring kungsstenen.»

«Hå, det är väl en grefve eller prins, kan jag tro; men inte
gör det något hvad han är, han vill väl se Tännfors, kan jag tro.
Herre Gud, det var en bra tid se’n han der från Nordhallen for
utför — det talar alltid mor min om, och om Anna i torpet,
v&ckra Anna . vid forsen, som sjöng så att det klang i skogarne.

»Herre Gud, det är en stygg historia», sade ynglingen, en
lång, vacker karl, några och tjugu år gammal, «också jag har hört
mor och mormor derhemma tala om den sköna Auna vid forsen,
fastän de inte gerna nämna den saken, ty den der, som tumlade
utför, var, Gud förlåte mig, min egen morbror.»

“Ja* jag vet. Nåh, Jon, du vill väl inte också tumla utför?»
sade flickan.

«Nej, bevara mig, bättre skall jag väl bära mig åt. Iute
skadade det att far satte mig bort till främmande, för si, det gör
godt att ej beständigt vara hemma, då blir man, säger mor, en
sådan en som Göran var, en egensinnig och usel menniska, som
tror att allt kan gå an.»

«Och dessutom så hade du visst inte blifvit min fästman»,
skrattade flickan, så att ett par hvita tandrader tittade fram
mellan de fylliga läpparne, «se det hade varit det allra värsta.»

«Hör på, du lilla ’näpa’ . . . hör pål du får kanske gå
sjon omkring, för si, det kan hända att prinsen inte vill låta dig
följa med, . .. . men stanna du qvar i torpet, den der förnäma
herm skall väl tillbaka, kan jag tro, oeh då tar jag dig hem i
bakskjuts.»

. «Åh, du skall se, prinsen tycker nog att jag är så god som
någon, och dessutom kan jag ro, der är ju två par åror ... jo,
ser du, jag far med öfver, för si, det är så för roligt att se
sådana der förnäma menniskor; iute vet jag huru de hafva det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free