Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men inte kunna de heller veta hur trefligt vi ha oppe i
Nordhallen och roligt se’n.»
En vagn kom nu rullande i bå eka me, det var en präktig,
men dock lätt resvagn af utländsk fason, med ett bjert måladt
vapen på vagnsdörren.
«Det der är annat till vagn», anmärkte flickan, «än prestens
gamla grå kärret, som ser ut som en orrkoja.»
Vagnen stannade och en ung man steg ur och hjelpte ett lika
ungt fruntimmer derur.
Betjeningen blef qvar och det unga paret nalkades båten.
«Detta vara beställd båt?» yttrade den unge mannen, och då
frågan bejakades af Jon, hjelpte han sin följeslagarinna i, och
båten lade ut.
Den unge förnäme främlingen hade ett vackert, fint ansigte
med ett drag af aristokratisk stolthet kring munnen; det oaktadt
låg 1 der något i hans ögon, ett leende, en liten «kisnii*g», som
förrådde ett gladt lynne och låugt ifrån högmod.
Skulle man draga en parallel mellan de begge fruntimmerna
som sutto i båten, den ena med parasoll öfver den fina rothatten,
den andra med sina små hvita knubbiga armar roende båten, var
det svårt att säga hvilken som såg bäst ut.
Den förnäma damen hade detta etheriskt fina i hela sitt ut-
tryck, detta andliga behag, som så ofta stämplar den bildade
qvinnan; ögat, munnen, näsan och händerna, allt utgjorde ett helt,
som påkallade aktning och tillgifvenhet.
Den vackra rodderskan deremot var ej fin, men så hvit och
röd och så hjertans ärlig och gladlynt, att man måste hålla af
henne och ej kunde gifva priset åt den förra.
«Håll med båten», befallde den förnäma herrn, då de voro
midt på sjön; «hör! hvar är stugan? Der var förr en stuga på
udden.»
«Den är borta, nådig herre, ty både Larsgubben och gumman
äro döda för många herrans år sedan.»
Den främmapde log bittert.
«Således finnes der ingen?»
«Nej, ingen mer som har mål i munnen, om ej någon fogel
och forsen som brusar-året om.»
Båten nalkades land nära intill fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
