Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derborta i Stordalen ligger ett litet hu9; det är gammalt, men
man kunde ännu for nftgra år sedan se att det fordom varit röd*
måladt, ty under taklisten syntes en mörkbrun förskuggning, och
de grofva timmerstockarne hade ännu något qvar af den gamla
färgen, der den ej döljdes af en grönbrun mossa eller rent af
försvunnit. Skator och gråsparfvar hemtade ur meddragen mossa tiU.
sina små bon, så att stugan med hvarje år blef glesare och äfven
skulle blifvit kallare, kanske obeboelig, om den ej alltemellanåt
lagats inifrån, det vill säga, smetats med lera och kalkats af
sin egarinna, den gamla Oreta i Stordalen. Fordom och ännu
stodo der blommor utanför stugan, men blott två slag. Greta
visste i hela blomsterverlden ej mer än två slags trädgårdsblommor,
liksom många andra ej känna mer än två slags menniskor — de
höge, de lycklige, och de låge, de olycklige. Dessa blommor voro
några solrosor, som stodo på en rabatt, och en caprifoliibuske, som
klängde sig utmed byggnadens gafvel.
Solrosorna äro, som vi veta, allt för stolta, allt för myoket
lycksökare, att titta in i den fattiges koja; åtminstone hade dessa
i alla tider, generation efter generation, son efter far, vändt nacken
åt det 131a gafvelfönstret för att betrakta solen, efter kvars beläte
de trodde sig vara skapade, hvarföre de också trodde sig ett stycke
förnämare än alla andra blommor på jorden och ansågo aUa de
små som pack och stockrosorna som parvenyer. I alla tider hade
således solrosorna vändt sig från stugan och visste ingentmg af
allt det som händt derinne. Men caprifoliibusken med sina hvita
och ljusröda blomvippor visste det bättre. — Låtom oss böra hvad
han säger.
För trettio år sedan var der alltid så stilla ocb tyst derinne
i stugan, och när fönstret om sommarqvällarna slogs opp, passade
vi alltid på att kasta oss in och hvila oss på fönsterkarmen bred*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
