Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L&tom oss se till huru ödet spelar med menniskorna, huru
de blanda sig i Guds försyn och huru det lyckas.
Caprifoliiblommorna talade om en okänd vän inne i Gretas
stuga — den evigt enahanda klockan, med sitt beständiga tick
tack, tick tack.( Den der klockan hade dock varit Gretas sällskap
sedan många år tillbaka, det der tick tack, tiök tackl hade knäppt
i vrån till hennes fföjder och hennes sorger och hade talat frid
och lugn i många stunder, då ingen annan kunde tala med henne,
i nattens tysta timmar, då det blott susade uti skogen, då sol
gick upp och foglarne började sjunga, då sol gick ner och
caprifoliiblommorna, veka på stänglarne, tittade in genom fönstret och
hviskade sitt: Guds fred härinne. Beständigt afmätt, lugn, blott
fullgörande sin pligt, sade den gamla klockan sitt tick tack, tick
tack. Den der gamla klockan, bör ni veta, var ej någonting
grannt eller gentilt eller mycket konstigt hvarken utan eller innan.
Det var ett simpelt trädur eller hvad man kallar en «trädsmälla»,
med blott en visare och summa tre hjul inuti verket, en klumpig
pendel och en tegelsten insydd i ett stycke bastmatta till lod.
Med dessa små resurser gick hon ändå och gjorde gäck af
mången konstig klocka, som krånglar in sig i repeterverket. För
öfrigt var hon mörk i ansigtet. Om menniskoracerna blifvit
förändrade till hvita, bruna, svarta och röda allt efter klimaterna,
veta ej en gång de lärde, (fastän många anse den svarta racen
for den ursprungliga och Adam allas vår fadqr således för en
Malgachneger) — huru dermed än må vara, så är det säkert, att
Gretas klocka i fordna dagar varit hvit i ansigtet och endast
genom klimatet, rök, dam och flugor erhållit sin tartariska
farg-nyance. Det oaktadt så var det, på den tid vår berättelse
begynner, två par ögon i stugan, som betraktade den fula klockan med
välbehag, fastän många gjorde det mod längtan att den svarta
visaren skulle peka på loftimman. Dessa ögon voro naturligtvis,
i första rummet, Gretas egna; men dernäst betraktades alltid kloc*
kan af ett par klarblå, skinande, hjertligt glada barnaögon, och
dessa tillhörde lilla Anna från Trädskotorpet. Detta kom sig deraf,
att klockan på sätt ooh vis var en af familjen, ty lilla Annas far
var författare af den fula klockan, som gick så bra och smällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
