Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ «Ja, pastorn säger något», blir då alltid svaret; ty det är
klart, att det goda folket, hvar för sig, anser sig så fullärda, som
behöfs både för detta och ett kommande lif, och hela denna massa
af lärdom ha de fått af mor Greta i Stordalen. Med ett ord, det
är af pastorn Gretas minne uppehålles; och för att också i min
mån bidraga till att hennes namn ej må dö brådöden har jag
börjat berättelsen med henne, fastän jag egentligen vill berätta er
något om några barn, som gått i hennes skola.
Allmogen har ett ordspråk, som bevisar %tt fatalismen, oaktadt
hela katekesen, till trots for hela deras tro i öfrigt, utgör
grunddraget af deras religiösa begrepp.
«Det är så ödet», heter det, «ödet har så velat» — se der
bela betraktelsen öfver lycka och olycka.
Napoleon trodde på sin lyckas stjerna, Caesar på sin —
hvarenda torpare har sin; men stjernor äro till endast för förnämt
folk, — torparen har således ingen, utan tror helt enkelt att «det
är så ödet».
Om man dock undersöker hvad man menar med ödet, är det
icke detsamma som Guds försyn; det är en blandning af Guds
försyn och menniskofunder — en så att säga af menniskorna
borttrasslad försyn. Om man sjelf bär sig dumt eller dåligt åt och
råkar i klämma, heter det: det var så mitt öde. Om man
förkyler och svälter barnen, så att de dö, så blir det också ödet som
gjort det; om man råkar att bli drucken på en marknad och
spelar bort sina plåtar hos en biribist, så är det ödet som skaffade
brännvinet, ödet som förde patienten till spelhuset, och ödet som
gjorde att han förlorade hvad han egde. Det finnes ingenting lättare
än att skylla på ödet och dess nycker, ty de motsvara alltid precist
våra egna, huru bakvändt vi än bära oss åt.
Emedlertid rår man ej alltid sjelf för sitt öde — det är
ofta sammansatt af mångas nycker — men det beror på oss
sjelfva att vända dem till nytta eller skada. E^anske jag här
gör en orättvisa P Det finnes verkligen menniskor som hafva
andra att tacka för allt, men * aldrig för något verkligt godt;
detta skall komma inifrån om det skall finnas; det låter ej
klistra sig utanpå, hvarken af kärleken eller fruktan eller begge
delarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
