Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infor min Gud, sitter der icke ännu dagg på svärdsliljorna — det
är vackert det; sök opp patron och helsa’ honom från mig att
Dhan måste ta på sig galoscherna.»
Pigan sprang för att uträtta sitt märkvärdiga ärende eller
- att i Juni månad, klockan tio på dagen, i det skönaste solsken,
det varma klimatet till trot9, bekläda patronens fötter med ett par
duktiga, med kläde fodrade galoscher.
«Hm, jag begriper inte hvad det tog vid honom; han, som
är så stilla eljest, for af som ett ’huj’ under den handvändningen
jag var ute.» — Gåtan upplöstes* snart, då patronen kom i
sällskap med pigan.
Man kunde ej gerna se någonting ömkligare än patron Klarin
i sin grönrutiga nattrock, tätt svept omkring benen, och med en
svart, nedsjunken silkeskalott under en grå hatt på hufvudet
inträda i rummet med galoscherna i handen. Patron essan såg
genast att det var något förskräckligt på farde och ropade:
«Klarin, hvad i Herrans fruktan går åt dig? Har du fått
slaget P Ja, så har du — hvad sade jag till Beata P — Bär du inte
galoscherna i handen, är det skick och skäl, du som är en sådan
stackare P Yore inte jag, så gjorde du af med dig, och»,
patro-nessan hade fortsatt utan uppehåll med moraler, om ej patronen
afbrutit henne med blott det ordet:
«Apan, mamma!»
«Apan, min lille Job, — hvad står påP»
Beata kom in, hon hade lemnat patronen galoscherna för att
hembära en ännu dyrbarare börda, nämligen lilla Job. Job
öfver-träffade patronen i att se ömklig ut. 1
Det var en liten grågrön kapuciner-apa, ett lika godt som
sjelfsvåldigt kräk och patronessans ögonsten, den enda förmedlande
varelsen som fanns i huset,’ty patronens hade varit barnlösa och
voro det ännu. Lilla Job var genomblöt och hostade och nös
förskräckligt och skalf i hela kroppen af kyla.
«Har han varit i dammen P Herre min Gud, svara då, Klarin,
hvem har kastat Job i dammen P — Jo, jag vet, Hammarholms
barnungar. Du skall genast köra bort Hammarholmspaoket, jag
tål inte Hammarholms, de skola ej forstöra min stackars Job.
Stackars mitt lilla ’pyre* — se så, stå inte der, ta hit ett lakan
och min gråa harullsschal, — se så, vi skola frottera honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
