Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herre Gud, han orkar inte bita mig, det söta, välsignade kräket. —
Näh, var det jnte Hammarholms otäcka ungar?»
«Ne-nej, min gumma, nej bevara. Jag satt och drack mitt
millefoliithé, då jag fick se att en främmande hund jagade lille Job
och hindrade honom att komma hit in. Lille Job hoppade
slutligen öfver stakettet åt bruket till och upp på hjulhustaket; d&
skyndade jag mig ut, men kom för sent, ty Job hade blifvit rädd
for hjulen och hoppat i dammen — han hoppade miste,
stackars liten.»
«Åh, åh!» var det enda patronessan kunde säga. Hennes
känsla i detta ögonblick hade något moderligt i sig, hon värmde
och frotterade sin älskling, bjöd honom varm mjölk, mandel,
russin, sylt, bakelse, allt b vad han eljest tyckte bm, men Job var
kall för allt detta jordiska och, for att göra berättelsen kort, dog
efter en halftimmas kamp i patronessans armar. «Han slocknade
som ett ljus», sade patronessan, då hon sedan omtalade denna
händelse, hvilket alltid skedde när man kom på tal om de svåra
pröfningar menniskan måste genomgå. De begge makarne sutto
försänkta i djup bedröfvelse. «En så snäll apa kunna vi aldrig
få igen. Hundrackor kan jag inte med», sade patronessan.
«Nej, Job var ett sött kreatur och hade liksom
mennisko-förstånd», tilläde patronen.
«Ocb var så trogen och tillgifven mig», sade patronessan.
»Och dog i dina armar», tilläde patron. Med ett ord, en
sådan sorg hade de aldrig haft och sällan har någon kristen
menniska fått så vackra personalier som lille Job, fastän han1 var
från hedna länderna.
Patron Klarin var en ganska beskedlig, kanske också enfaldig
man, som gerna läste tidningarne och för öfrigt var en stark
po-litikus samt tillhörde frihetens läror. Han kände svårigheterna
af allenastyrandet, nämligen för den som blef styrd, och var
derföre en afgjord fiende till samma styrelse och i synnerhet
qvinno-regemente, ty det hade han sjelf försökt. Patronessan behandlade
nämligen patronen efter samma principer, som de allenastyrande
vanligen göra, nämligen sålunda, att hon i allt sörjde för sin
gubbe, höll af honom, pysslade om honom och smekte honom;
men ve honom, om han ville sjelf försöka att bestämma öfver sin
varelse. Om det var trettio grader varmt och patronessan trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
