Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppade Job ner på patronessans axlar ocb anställde inom några
sekunder en revolution i den goda fruns hårklädsel, så att negligé,
löslockar, kam och hårnålar flögo omkring i rummet, allt under
det att apan, liksom väntande beröm, kastade ögonen på patron,
som af ångest hvarken kunde tala eller nysa. »Hjelp, hjelp, hon
mördar mig — hjelp, hon förstör mig!» ropade patronessan,
fåk-tande med armarne som en väderqvarn, omöjligt i stånd att skaka
af sig sin fiende. Ändtligen kom Beata och några flera pigor
ooh befriade patronessan från lilla Job den andre, och nu först
märkte man att apan hade ett eget qvinnohat, att hon hackade
tänderna så snart hon såg ett fruntimmer. Apan sattes i bur och
patron fortfor att vara underkastad din vanliga
observationskaran tänen.
Allt är en enda fortlöpande kedja och vi ha här för afsigt
att tala något om ödet. Det är således ej så likgiltigt hurudan
karakter lilla Job den andre hade, och som hvarje karakter,* en
apas så väl’8om en menniskas, har sin grund, sin rot att stå på,
sin orsak eller historiska dato, så hade också Job den andre sin.
Jobs kar aktersriktning kom sig från en händelse långt före hans
egen födelse. Det var ett äfventyr i kapten Murvells lif som
gjort Job den andre till fruntimmershatare. Jonas Murvell var
nämligen omkring 1780-talet styrman på briggen «Metta Lisa
från Trelleborg» (i parenthes att säga, så kallad till ära för
handelsman Thom Cuttings et komp. enda dotter derstädes, en lång,
vattenlagd mamsell — död och begrafven) och for på Medelhafvet.
Han blef derstädes, nämligen någonstädes i land, kär i en vacker
flicka, som hade en elak mor, som hellre ville gifta sin dotter
med en inföding än med en kättare från Sverige; hon öfvertalade
också sin dotter, som tillika blef kär i en svartmuskig italienare,
men Murvell lät ej afvisa sig. Då lärde de en apa, som var i
huset, att hoppa på Murvell, och der uppstod slutligen ett sådant
slagsmål, att denne ej kunde försvara sig, utan fick ett bett i
kinden, hvaraf ärret syntes hela lifvet igenom, samt derjemte ett sår i
hjertat, som aldrig läktes, ty den hulda sköna skrattade åt hans
olycka, och då han var förargad och ville slå ihjäl apan, lät hon
sin fästman, den nye näfnligen, kasta ut vår hederlige styrman på
gatan. Bettet i kinden läktes, men såret i hjertat icke, och
Murvell svor att aldrig tåla qvinnor, dessa falska varelser, som gä c-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
