Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mamma nog skall ha sin förnöjelse af henne och låta mig vara i
fred och någorlunda få folja min egen vilja. Menniskan», fortfor
patronen och knäppte med högra handens långfinger på den venstra,
"menniskan är, enligt den heliga skrift, en fri varelse, med frihet
i sitt bröst, ett behof af att vara fri och ledig — men det skalle
vara bra att en gång komma ander fund med att vara riktigt fri.
«Då mor min lefde, salig menniskan — Gud fröjde själen 1
— så var hon drottning här; intet hade salig far att säga —
och hur skulle då jag P — hm, och så utsåg hon hustru ät mig och
derför blef det ej bättre när hon dog. Nej», tilläde han och nös,
’hyetch*, «fri behöfver hvarje lefvande varelse vara, ’hyetch’, ’hyetch*,
— apan, ’hyetclT, skall ’göra mig — ’hyetch*.»
«Kors i alla dagar», yttrade patronessan inträdande, «du har
åter ökat din förkylning — sade jag inte det då du stod vid
fönstret i går utan att ha kalotten på? Herre Gud, när man är
en sådan stackare som du, så bör man också lyda förståndiga
menniskors råd — du skall * i afton ha fotvatten och fläderthé.»
Patronen hade intet att invända, ty hans näsa hade förrådt honom
— det kan man kalla att gå efter näsan.
Några dagar derefter kom apan, hemtad af en dräng, i all
hemlighet från staden, dit den blifvit förd af en resande. Det
lilla djuret var likt Job, ett litet qvickt lif, som smackade med
munnen och såg rolig ut, hon smekte patron och drängen och
visade sig så väl uppfostrad, att patron släppte henne lös liksom
Job hade varit.
«Salig kapten Murvell har verkligen uppfostrat henne väl»,
yttrade patron och linkade åstad för att inkalla patronessan. Apan
skulle vara en glad attrape.
«Mamma, mamma», ropade patron, «kom in! Jag har något
åt dig, kom, söta vännen!»
Patronessan, i sin vidlyftiga negligé, kom in och följde i
spänd väntan sin herre och man.
aSer du», sade patron, cchyetch, hä, hä, hä, der är en ny Job
åt dig.»
«Åh, sådant litet välsignadt kräk», sade patronessan och
nalkades apan, som sysslade uppe på ett skåp; men den nya Job
visade tänderna, och då patronessan det oaktadt gick närmare»
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VI. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
