Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner och odla, och der detta ej kan ske, der menniskan ej mera
vill bo, växer han krokig och eger ingen krona mera.
Anna från Trädskotorpet hade denna dag varit uppe med
solen och kom lastad med en hel packe blåklintskransar i sitt lilla
förkläde. Det var så bittida, att mor Greta ej ännu vaknat, att solen
ännu ej kommit att titta in mellan kaprifoliibuskens lof genom det
lilla fönstret på gafveln. Men när solen stack på och de samlade
barnen hörde att gumman började röra sig derinne, stämde de
upp en sång, en gammal visa, som vid dylika tillfällen brukades
der på orten. Man kan just ej säga att sången var särdeles
harmonisk, fastän Annas silfverklara röst ljudade tydligt genom allt
det andra sorlet; men det gjorde ingenting, ty mor Greta förstod
hvad som gällde på och kom ut. Då nego och bugade alla
barnen och sade liksom kaprifoliiblommorna:
«Guds fred härinne, Guds fred och välsignelse med mor Greta!»
«Åh, så ni hitta på», sade alltid gumman småskrattande,
»men se så grannt ni har klädt dörren och så många kransar och
blommor — det var grannt det.»
«Jaså, mor Greta tycker att det är grannt P» frågade barnen
om hvarandra och trängde sig omkring den gamla.
«Får jag lof», tog ändtligen lilFAnna till ordet, «med förlof,
mor Greta skall väl ha sig litet liljor och sammetsrosor, de äro
från Slagga bruk», och nu räckte hon henne en blombukett, «och
så bad morfar att J skulle ta emot dessa här», tilläde hon och
drog fram ett par träskor under förklädet. De voro ett
mästerverk af gubben Flink, med kopparring midtöfver och nätt gjorda,
alldeles som ett par dansskor. Gubben Flink ville i år visa sig
— kanske också för flickans skull, nog af, han hade gjort ett par
träskor åt mor Greta..
»Morfar sade», återtog Anna under det att Greta betraktade
skänken, «att de väl vore bra i vinter, då det är kallt på golfvet
och kölden slår in. Då skall J stoppa en smula halm i, sade
han, så blir det varmt som en bakugn, sade han.»
«Tack, barn, tack, Anna! det var fasligt rara skor. Jag vet
inte hvarför Flinken skulle tänka på mig.»
Anna skulle svara, men de andra barnens tur var nu; det
var en begåfningsdag, ty så var bruket, ett slags offer, en kollekt
åt gumman. Bland andra kom också Anders. Den gode gossens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
