Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalla året om utan att begagnas, tillhör alltid folk, som antingen
vilja högre än vingarne bära, eller folk, som ämna sig ha präktigt
på ålderdomen och som aldrig bli så gamla, att de anse sig gamla
nog att njuta %af sitt goda. Ett hus med ej flera rum, än familjen
behöfver för att lefva beqvämt, utmärker ordningssinne och ett
visst anspråk på försynens godhet. En stuga med en
förstugu-katnmare står i samma klass; men ett litet fyrkantigt rum med
ett öppet skjul utanför, utan lås eller rigel, med blott en knapp
eller knä på dörren och några små rutor till fönster, med en
spisel, ett skåp, en bänk och en spinnrock derinne och en
psalmbok bredvid ett par lerfat på hyllan, men allting hvitskuradt och
snyggt det oaktadt, en sådan stuga, med ett ord, som
Myrkärrs-stugan, är förnöjsamhetens och fattigdomens hem — det är så
trångt, så utan skydd, och ändå så trefligt under det låga taket
— der bor hvarken fruktan, anspråk eller högfärd, der går
dagen fram sådan den är, ty den följande innebär hvarken hopp eller
minne.
I ungefär en lika stuga bodde Ola fiskare, en gubbe som ej
umgicks med någon, som ej behöfde någon och derföre var
frånstötande och butter. Ingen visste något egentligt ondt om honom,
men man förutsatte att han måtte vara elak, ty han talade med
nästan ingen, var dessutom hvad man kallar stursk och åt sjelf
upp sin fisk, om man ej ville betala honom nog; han var
dessutom en svår person för sina grannar, som alla och enhvar hade
för vana att hugga en smula på allmänningen och som, om
skogs-betjeningen kom på dem, vanligen hade Ola fiskare som vittnade
på tinget emot dem, ty gubben var ute bittida och sent och fiskade
i alla skogsgölarne och råkade på vederbörande just under arbetet.
Man hade hotat honom och bjudit honom penningar, men
ingenting ville hjelpa. Gubben Ola var stark som en björn och hade
alltid en duktig knölpåk med sig, så att det hade sina sidor att
slå honom, och han tog inga penningar eller öl för ärende, utan
omvittnade till och med detta, då han stod vid tingsbordet inför
lagmannen. Ola var oåtkomlig för skäl, och sådant folk kan man
ej särdeles med i allmänhet. Dessutom brydde han sig ej om
hela verlden, utan hade till och med, då han hade sin sextondel,
varit för sig sjelf, lefde ogift och sålde slutligen gården med
förbehåll af den lilla stugan vid sjön, dit en vinkel af utegorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
