Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna var glädjen sjelf, ty hon var ordentligen bjuden, speoielt
bjuden, och sådan ära gläder ingen mera än barn, som både räkna
trakteringen och hedern och på det sättet få ihop en hel hop glädje,
då gammalt folk deremot, i synnerhet de som ha det godt hemma,
nästan med missmod taga emot en bjudnings
Patronessan mottog de begge främmande mycket väl, och när
mästaren klef upp på den mörka vinden för att taga den liflösa
klockan i ögonsigte, införde patronessan AniTa i rummen. Der
hade hon aldrig varit, och dessa rum med sina historiemålade
tapeter, med sina stora speglar, den myckna förgyllningen och
kronorna i taket, föreföllo henne som sjelfva himlen, sådant som hon
i sin inbillning tänkt sig herrlighetens rike med solsken, guld och
kristall glindrande från hvarje hörn.
Patronessan samtalade mycket med Annå; man kan också
tala. mycket med ett sådant barn, som från vaggan fått vänja sig
att- tänka för sig sjelf och, som Anna och hennes vän Anders
gjort, tänka för andra. Det finnes ofta hos sådane behofvets
lärjungar en förmåga att tänka klart, ett kunskapsförråd, samladt
från tusen håll och bibehållet i det klara, friska, ännu ej utmattade
minnet, en förmåga att draga slutsatser, som man förgäfves letar
efter hos barn, som ej haft nöden till läromästare.
Man ser således små fattiga barn kunna på egen hand reda
sig, vid en ålder, då de rike ej kunna släppas ut utan bevakning;
det är en tidig utveckling, som vanligen leder till ett tvärt
af-brott, en brådväxt som bebådar en dvärg inom tankens verld.
Sällan nå dessa barn en högre intellektuel utveckling än dén de
hade vid åtta eller tio års ålder, erfarenheterna öka sig, men
förmågan att draga slutsatser deraf följer ej — men den fattige
lefver vanligtvis, intill sin död, på de resultater han fick då han
var tio år gammal, och hvarför skulle han väl annat? Nöden är
ju densamma, hjelpmedlen desamma, försakelserna väga lika tungt
och tålamodet måste verka alldeles lika i barndomen, som då han
blir gammal.
Det var således ej underligt att lilTAnna med sina precisa
svar, sina anäpna» infall, sina små resonnementer alldeles förtjuste
’patronessan, som tog bättre mans barn till måttstock för sitt
omdöme. Också hade hon nära nog föresatt sig att tycka om
lilT-Anna, ty hon hade en plan — en stor plan, den nämligen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
