Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i «Ja, Gudi lof! mamma, väl.»
«Jaså, det är bra det. Vet du, jag har beslutat, det vill säga:
Klarm och jag, att göra eu resa till Stockholm i sommar och vi
komma att resa inom åtta dagar; det skall bli roligt för dig
ock; som du nu kan tala franska med färdighet, så kan du
komma i den bästa societén der. Klarin har många vänner der,
sedan sin ungdom; vi skola roa oss. rätt dugtigt.» Under denna
långa inledning hade patronessan tagit den lilla fyrväpplingen i
sin hand och smulat sönder bladen mellan fingrarne. Anna, som
tänkt på resan, på alla de nya föremål hon skulle få se, märkte
det ej genast; men knappt hade hon sett hur det ena bladet
sön-dersmuladt föll efter det andra, förr än hon ^störtade fram och
ropade: «Gud, i himlen, min fyrväppling!»
«Bevars, var det en fyrväppling? — hm, jag atod och
plockade sönder den, «i tankarne»», yttrade patronessan, som högst
< ogerna ville göra sin favorit emot. Men Anna bleknade alltmer
och kastade sig i sin fostermors famn.
«Min fyrväppling», hviskade hon, «min lycka, min sällhet! Ack^
mamma, den kan mamma ej ge mig igen, om jag också finge all
verldens guld.»
«Trösta dig, barn, sådana der äro ej svåra att få—jag skall
säga till, så kan du få en hel hop sådane igen — det är ej så
• rart; se så, inte tänkte jag på det, jag kom blott att bryta på
den, det var i tankarne.»
Sedan patronessan gått, lade Anna sig på knä och
sammanplockade de smulade bladen; men det blef ej någon fyrväppling
mera — och hon gret nu, liksom Anders den qvällen då bon
fann den.
Vid middagen var Anna åter lugn och, som det tycktes, glad;
och om qvällen stod i hennes kammare ett glas med några
fyr-väpplingar uti. Det var ett helt paket med sällhet och lycka;
men det var dock ej densamma, det var ej den fyrväpplingen, dm
sällheten, som hon sjelf plockat på ängen.
Det låg, som vi veta, i patronessans lynne något sogi många
fruar dela med henne, någonting högst aktningsvärdt, men som
det oaktadt är nästan det som gör mest skada, då de blifvit mö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
