Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drar eller uppfostra flickor. Detta är den förtjensten eller det felet,
hvilket man vill, att göra allting sjelfva, tänka för alla och icke
ha lugn nog i själen att se något misslyckad t i hushållet af brist
på vana hos den som skulle göra det. Denna ifver, att allt skall
vara så fullkomligt som möjligt, *så ordentligt, så väl tillstäldt det
kau, urartar hos mången god husmoder till en slags sjukdom, som
gör, att de ej tillåta döttrarna Öfva sig i de vanliga, de för en
qvinna nödvändiga kunskaperne eller, om de få det, under en så
oupphörlig uppsigt, en så beständig inblandning, att de alldeles
förlora intresset för en sak, hvaraf skammen alltid måste tillfalla
dem och äran alltid mamma. Detta fel hade äfven patronessan
Klarin i högt mått och derföre tillät hon ej Anna att deltaga i
hushållet på annat sätt än under förhållningsreglor och en så allt
verkställande hjelp, att hon aldrig kunde på samvete säga sig
hafva haft mera än en liten del i arbetet. Då den rara rätten
stod på bordet, visste hon, oaktadt patronessan lät så väl patron
som främmande veta att Anna tillagat den, icke huru den
egentligen kommit att smaka så väl som den gjorde, ty mamma hade
varit med och lagt sina «nypor salt», sina «göpnar hvetemjöl och
peppar» och dylikt «efter bebag och smak», så att flickan ej visste
mera än att hon varit i köket och kommit derifrån med rent
förkläde och blott något varmare i ansigtet. Så var det med
väf-varne också; ty patronessan ville att Anna skulle kunna allt hvad
hon sjelf kunde; men äfven der var hon med, vid varpningen
naturligtvis och skedningen och uppknytningen; väfven stod färdig i
väfstolen, Anna slog af några trådar hvar dag, men det öfriga
fick Greta Stina väfva; «ty det gick» fortare, blef vackrare och
skadade ej Annas bröst; men när väfven klipptes ner, låg den i flere
dagar till åskådande, för att visa hvad hennes snälla Anna hade
hunnit med.
Den förträffliga patronessan trodde verkligen sjelf att Anna
lärt sig allt det hon velat lära henne, och som hon aldrig öfvergaf
att hjelpa till, så gjorde Anna allting berömvärdt. Den goda
menniskan fann ej att det egentligen var hon sjelf som gjort allt.
Anna hade således förlorat lusten, just under det att
fostermodren trodde sig hafva tillskapat ett litet underverk i
hushålls-förstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
